Varför ska hästen spåra?

Att hästen spårar innebär att inner bakhov följer samma linje som inner fram och att ytter bakhov och ytter framhov följer samma linje. Varför är det så viktigt? Och hur korrigerar jag om hästen inte spårar? Grand Prixryttaren och A-tränaren i dressyr Liane Wachtmeister, har svar på frågorna.

– Syftet med att få hästen att spåra är att rakrikta den, det vill säga att få den så liksidig som möjligt, klargör Liane när Equipage träffar henne hemma på Fjellskär utanför Nyköping. Rakriktningen är grunden för alla samlande rörelser. Det handlar om att bruka hela hästens kropp!

Enligt Dianne gäller det definitivt inte heller bara dressyrhästar. Det är precis lika viktigt för hopphästen att ha lika mycket styrka i hela kroppen, i båda bakbenen, att vara lika smidig och lika musklad i båda kroppshalvorna.
– Jämför med en elitgymnast! Där får det inte finnas någon skevhet i kroppen.

Född sned
Hästen är, precis som vi människor, född mer eller mindre sned. Liksom vi är också hästen ”höger- eller vänsterhänt”, den har en konvex och en konkav sida, en starkare och en svagare. Därför är arbetet med rakriktningen inget man fixar en gång för alla utan är något ständigt pågående.

Rakriktningen – liksidigheten, har naturligtvis att göra med styrkan i dom drivande bakbenen men också med hur hästen är musklad och gymnastiserad i övrigt. När hästen på böjt spår slänger ut bogen eller bakdelen betyder det att den försöker undandra sig den böjning du ber om.
– Böjningen kräver att din häst kan korta sig i innersidan samtidigt som den tänjer ut yttersidan. Den måste alltså vara välgymnastiserad i båda sidorna, säger Lianne.

Obalans ger ”fladderhänder”
För att kunna inverka på ett riktigt sätt på din häst och för att störa den så lite som möjligt, är det också viktigt att du har kontroll över din egen kropp och dina rörelser.
– Ridning är faktiskt en oerhört koordinationskrävande sport, påpekar Liane. Du måste kunna frigöra dom olika kroppsdelarna och få dom att fungera oavhängigt av varandra – och du måste ha en mycket god balans. En obalans i din kropp smittar naturligtvis av sig på hästen. Obalans brukar leda till fladdrande händer och en fladdrande hand blir både störande och otydlig.

Hon tipsar om att du med fördel kan använda framskrittningen till att checka av din egen kroppskontroll. Känn efter att du har kontakt med båda kroppshalvorna, att du kan lägga aningen mer tyngd på ena sittbenet utan att falla över med kroppen, att händerna kan krama tyglarna utan att du spänner dig i axlar och armbågar.
– Kontrollera vad som händer med den övriga kroppen när du trampar ner lite mer i ena stigbygeln! Kan du växelvis skjuta fram den högra och den vänstra höften och samtidigt sitta still med överkroppen? uppmanar Liane.

Rak på medellinjen
– Jag brukar rekommendera mina elever att rida på ett rakt spår när dom jobbar med rakriktningen, berättar Lianne. På ett böjt spår är det svårare för ryttaren att avgöra om hästen skjuter ut en bog eller sladdar med bakdelen.

Det allra bästa är att jobba på medellinjen och vända upp mot en spegel.
– Börja i skritt och rid rakt fram. Bara det är svårare än man anar. När du ser i spegeln att detta fungerar ställer du till höger och kollar noga att hästen inte samtidigt faller ut åt vänster. Rakställ och ställ om åt vänster utan att hästen då faller över åt höger.

Det kan låta som en enkel match men det är lättare hänt än man tror att kroppen faller åt motsatt håll mot ställningen. Och minns att ställning inte är detsamma som böjning.

När du ställer hästen är det bara nacken, det vill säga första halskotan, som påverkas. Kontrollera att öronen är i samma höjd så att hästen inte håller huvudet snett och att ställningen inte är större än att du ser hästens ögonbryn och näsvinge. Hästen ska i övrigt vara rak i halsen och kroppen.
– Det är viktigt att du är medveten om samspelet mellan tyglarna, framhåller Liane. Glöm inte yttertygeln när du ställer med innertygeln. Den inre tygeln ställer medan den yttre reglerar. Ger du efter alltför mycket på yttertygeln kan hästen förböja halsen. Om du ger efter för lite kan hästen inte ställas alls.

”Bogen in” med drivkraft
Nästa övning är en mycket svag öppna på medellinjen.
– Jag brukar nöja mig med ”bogen in”, säger Liane. Öppnan behöver inte vara mer än så. Börja på rakt spår med rak häst. Ställ sedan till höger och led in bogen medan du med innerskänkeln visar att hästen ska fortsätta framåt. Nu ska hästen även vara böjd. Med ytterskänkeln något tillbakadragen passar du på så att baken inte flyter ut. Räta ut igen och upprepa.

Skulle baken flyta ut flyttar du framdelen till bakdelen men det är ofta bättre att börja om i stället för att korrigera alltför mycket.
– Det absolut mest rakriktande är drivkraften från bakbenen. Om någon kroppsdel flyter ut är det alltid någon form av broms som slagit till. Korrigera därför genom att börja om och driva lite mer framåt.

Gör om övningen men led nu över bogen till vänster. Så småningom kan du växla mellan att rida bogen in åt vänster och höger med en rakställning däremellan.

När du rider ”bogen in” utan problem prövar du med en svag sluta. Vänd upp, rid med rakställd häst, ställ åt höger och flytta med den yttre vänstra skänkeln en aning tillbakadragen in bakdelen något. Innerskänkeln håller kvar framdelen på spåret och driver framåt.

Var noga med samspelet mellan tyglarna och böj inte hästens hals alltför mycket, då blockeras den inre bogen. Hästens panna ska vara vänd framåt.

Räta upp hästen och gör om åt vänster. Börja i skritt och när detta fungerar gör du övningen i trav.

Du kan också göra övningarna på långsidan men rid då en bit från väggen.
– På fyrkantspåret tenderar hästen att ”hänga på väggen” och det är betydligt svårare att avgöra om den svarar på dina hjälper. Rid på kvartslinjen i stället, föreslår Liane.

 

”Tänk öppna”
Det är lätt hänt att hästen, när du rider på ett rakt spår, undviker att spåra genom att skjuta ut bogen. Det här inträffar inte minst i galoppen, där bakdelen då lätt hamnar innanför spåret.
– För att undvika detta kan du när du rider på rakt spår alltid tänka att du rider en mycket svag öppna, tipsar Liane. Den ska vara mindre än tre spår, inte mer än en halv hovsbredd. Med innerskänkeln böjer du hästen något. På det viset har du alltid en innersida, även på rakt spår.

Den svåra diagonalen
En väg som kan vara svårare än man tror att rida, med bibehållen spårning och som Liane menar är väl värd att öva på för att få det att flyta korrekt, är att ur en hörnpassering rida in på diagonallinjen.
– Att enbart öva diagonalridning kan verka simpelt men är en nog så delikat uppgift, säger Liane. På diagonalen gäller det att din häst är rak, eftergiven och spårar.

Det är inte ovanligt att baken kommer före och att bogen samtidigt skjuter ut när hästen kommer ur hörnet och vänder in på diagonalen.
– Hästen driver gärna mot ytterhjälperna och faller ut i hörnpasseringen. Det är inget bra sätt att inleda en diagonal på. Var noga med att fånga upp hästen på yttertygel och ytterskänkel, titta dit du är på väg och fokusera på att rida från punkt till punkt så du också kommer ut vid den bokstav du ska.

Koordination och balans
Att arbeta med rakriktning kanske låter simpelt men faktum är att Liane menar att det är detta man ägnar större delen av ett arbetspass åt.
– Det är egentligen bara dom sista tio minuterna du anslår åt ”krumelurer”.

Hur bra du lyckas med det viktiga arbetet med hästens liksidighet hänger också i hög grad ihop med hur väl utvecklad din egen koordination är och hur god balans du har. Sitsträning som en ständigt återkommande del av jobbet är något Liane talar sig varm för.
– När jag utbildade mig i Tyskland fick vi inleda varje dag med ett trettiominuters pass på lina. Det är en utomordentlig övning för att träna upp balansen. Att rida utan tyglar, vilket du kan göra om hästen är på lina, är synnerligen avslöjande – håller du i dig och tar stöd i tyglarna eller är dina händer verkligen oberoende av resten av kroppen?

Försök att i så stor utsträckning som möjligt ersätta händerna med säte och skänkel.
– En förhållning gör du genom en kombination av att handen kramar tygeln och att du från att med bäckenet ha följt med i hästens rörelse, inte längre följer med utan sitter still.

Ett förhållande tygeltag innebär endast att du kramar tyglarna, handen får aldrig gå bakåt.
– Det här syndas det ofta emot. Ett knep för att öva på detta är att fästa en rem, exempelvis den nedre remmen på en aachen-nosgrimma, framme i sadeln. Om du håller i den kan handen inte gå bakåt utan du övar in att endast sluta handen fastare och krama tygeln.

Liane rekommenderar att dom första tio-tjugo minuterna av ridpasset rida utan stigbyglar.
– Det är något vi tränar på alldeles för lite och en osviklig metod för att komma ner i sadeln. Pressa inte ner hälen utan håll den som när du står på golvet och slappna av i knäna.

Att få hästen att spåra handlar om att förmå den att använda hela sin kropp och bygga upp en muskelstyrka och smidighet som gör detta möjligt. Och det finns inga genvägar.
– Rakriktningen, liksidigheten är ett viktigt fundament du måste ha för att bygga vidare. Är hästen skev kommer till exempel skolorna inte att fungera och passagen blir svajig. Tänk också på att lägga tid på uppvärmningen! En stel och ogymnastiserad häst har svårt att tänja sidorna, avslutar Liane.

Text och foto » Eva Jacobsen Svaton tidigare publicerad 2013

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *