Skada på gaffelbandet

Skador på gaffelbandet tar lång tid att läka och är tyvärr rätt vanliga. Men är dom vanligare idag än tidigare? Och vad beror dom på? Hur upptäcks och hur behandlas dom? Equipage träffade veterinär Ulrika Lagerquist på Brunmåla Hästklinik och ställde frågorna till henne.

Att gaffelbandsskador är vanliga bekräftar Ulrika.
– Men dom är nog inte vanligare idag än tidigare. Det är snarare så att vi har bättre diagnosinstrument och går mer på djupet för att finna orsaken till en hälta.

Gaffelbandet har en oerhört betydelsefull funktion.
– För att förstå vad som händer vid en skada och hur den kan uppkomma kan det vara bra att veta hur gaffelbandet fungerar, säger Ulrika.

Hon berättar att gaffelbandet är en ligamentliknande struktur, som börjar strax under framknät och sedan fäster in baktill nere vid kotan. Gaffelbandet ger stöd åt kotleden och ska fånga upp stöten när hästen sätter ner hoven så att kotan inte sjunker alltför djupt. Med den bilden är det lätt att föreställa sig dom stora påfrestningar gaffelbandet utsätts för.

Ulrika Lagerquist är veterinär med inriktning på ortopedi och akutsjukvård på Brunmåla Hästklinik.

Skador på tre ställen
Ulrika förklarar att skador på gaffelbandet kan uppstå på tre ställen. På den övre delen, vilket är den vanligaste gaffelbandsskadan på ridhästar, på stammen (den mellersta delen) vilket oftast förekommer på hästar som utför extremt påfrestande jobb som galoppörer och travhästar och längst ner på ”grenen”, där skador inträffar på alla typer av hästar.
– En skada på gaffelbandet tar tyvärr alltid lång tid att läka och ett skadat gaffelband återfår aldrig helt samma styrka och elasticitet som tidigare, säger hon.

Nedre infästningen av gaffelbandet.
Gaffelbandets avslut.

Symtom
Symtomen vid en gaffelbandsskada kan vara lite olika. När skadan är akut blir hästen ofta halt till en början, en hälta som hos vissa hästar kan gå över efter några dagar för att sedan förvärras om hästen sätts i arbete igen.

Vid mer omfattande skador är hältan mer ihållande och kan fortgå i månader, år eller till och med resten av hästens liv. Men skadan kan också komma successivt på grund av en tids överansträngning.
– Den akuta skadan har ofta bättre chans att läka och bli bra, säger Ulrika. Ju längre tid hästen gått med skadan desto större är risken att skadan blivit mer omfattande och allvarlig.

En skada som kommer successivt är alltid lite knepigare att upptäcka. Hältan kan vara mer diffus och yttra sig i att hästen inte fungerar lika bra i ridningen som tidigare, att den protesterar vid tillfällen då det inte tidigare varit några problem.
– Om skadan finns på frambenet går hästen ofta sämre på mjukt underlag. På en volt har hästen oftast större besvär när det skadade benet är det yttre benet.

Ulrika palperar benet för att upptäcka en eventuell skada på gaffelbandet. Hon berättar att kraftiga skador oftast känns vid palpation men skadorna i övre delen, som är mycket vanliga, känner man ofta inte.

Diagnos
För att diagnostisera en gaffelbandsskada börjar veterinären med att försöka ringa in vilket område i benet som gör ont. Finns en stark misstanke om att gaffelbandsfästet är skadat är det bra att utesluta smärta längre ner i benet, för att inte missa eventuella ytterligare skador.
– Man bedövar för att lokalisera skadan och tar sedan hjälp av ultraljud för att få en bild av det skadade området, upplyser Ulrika. Hästar som har haft problem under en längre tid kan även få förändringar på skelettet, vilket kan konstateras med hjälp av röntgen.

MR, magnetresonanstomografi, är ett bra diagnosinstrument, som ger betydligt mer information än ultraljud, men det är dyrbart och ersätts inte alltid av försäkringsbolagen.

Ulrika berättar också att hästen ibland men inte alltid visar reaktion på böjprov.

På ridhästar är gaffelbandsskador vanligast på den övre delen av gaffelbandet.

Att hovarna är väl balanserade är mycket viktigt för att undvika skador. Likaså är det av största vikt att hästen är väl tränad, både vad gäller kondition och muskler, för sin uppgift.
– Kroppen måste orka med, poängterar Ulrika. Ta som exempel galoppörer, där inträffar skadorna när dom är trötta. Då orkar inte musklerna stötta och ta emot och påfrestningen på senor och ligament blir onormalt stor.

Trötta muskler ökar risken
Det finns faktorer som ökar risken för skador. En skev exteriör kan göra hästen svagare. Ulrika nämner att hästar som är sabelbenta fram och även hästar som är rakhasiga, löper större risk eftersom påfrestningen på gaffelbandet blir större.

Hon nämner också att det finns risker med dagens mycket rörliga och ambitiösa sporthästar, som ska prestera på ganska hög nivå redan i unghästklasserna.
– Många är inte starka nog att göra vad som begärs av dom. Det är inte sällsynt att hästar går unghästklasserna men sedan inte kommer vidare.

Skador på nedre delen av gaffelbandet förekommer på alla typer av hästar.

Väl balanserade hovar
Vid en akut skada är det bra att kyla benet eftersom kyla dämpar inflammationen och förhindrar ytterligare svullnad. Antiinflammatoriska preparat sätts in för att få ner omfattningen av skadan.
– Sedan är det sjukhage, stillhet och kontrollerad rörelse, som promenad för hand, som gäller, säger Ulrika. För att konvalescenstiden ska bli så kort som möjligt är det viktigt att hästen inte rör sig för mycket så att skadan verkligen får tillfälle att läka.

Hon framhåller också vikten av att hästens hovar är välbalanserade.
– Det finns olika typer av sjukbeslag och skor att använda men dom hjälper inte särskilt mycket om inte hoven är väl verkad och därmed väl balanserad innan skon sätts på. Först då kan belastningen bli korrekt.

När hoven sätts i marken och belastas framträder gaffelbandet tydligt.

Kontroll av hur läkningen av skadan fortskrider görs var fjärde till var åttonde vecka. Den kliniska kontrollen är viktig för att säkerställa att där inte kommer några bakslag.

Fler behandlingsmetoder
Ulrika berättar att det finns alternativa metoder att behandla gaffelbandsskador efter det akuta skedet. Regenerativ medicin syftar till att återskapa fungerande organ och vävnader och minimera ärrbildning. Exempel på detta är stamcellsbehandling och PRP (platelet rich plasma).

Stamcellsbehandling är mycket dyrt och tar lång tid. Vid behandling med PRP använder man blodplättar från hästens eget blod, som via ultraljudsguide sprutas in i det skadade området för att påskynda läkningen. Dessa metoder ersätts generellt inte av försäkringsbolagen.

Stötvågsbehandling används också ofta under läkningen, för att stimulera blodcirkulationen och sätta igång läkningsprocessen.
– Stötvågsbehandling kan vara speciellt aktuellt om läkningsprocessen stannat av, säger Ulrika.

Gaffelbandsskador kan uppstå både på fram- och bakben.
– Läkningsmässigt är prognosen lite bättre fram än bak, berättar Ulrika.
På bilderna visar hon gaffelbandets sträckning på ett bakben från mellersta delen till
infästningen vid kotan.

Rörelse under läkningen
En skada på gaffelbandet kan ta allt mellan tre månader till över ett år för att läka.
– Under den här perioden ska hästen inte vara i träning men det är viktigt att den får röra sig under kontrollerade former i skritt för att ärrbildningen inte ska bli för stram, klargör Ulrika.

Vattenbandsträning under rehabiliteringen är en bra metod för att bygga upp muskler och överlinje.
– Här använder hästen benen utan att skadan försämras, det är mycket lämplig träning.

Förutom att hästen ska vara perfekt verkad och skodd är det viktigt att den går på ett bra underlag. Ju längre rehabiliteringen fortskridit, desto mer varierat kan underlaget vara.
– Det här är viktigt även sedan hästen satts igång på riktigt, påpekar Ulrika. Motionera på olika typer av underlag, växla om mellan turer i skogen, på grusväg, att rida i ridhus och på bana. Även skritt på asfalt är nyttigt att variera med.

Ulrika ger också rådet att lägga in många skrittpauser under träningspassen.
– Det är något som är viktigt även med en häst som inte varit skadad, att ofta komma tillbaka till skritten för att undvika mjölksyran. Du behöver inte ta långa pauser och inte heller på lång tygel varje gång men en liten stunds skritt ofta under passet gör att hästen orkar betydligt mer och inte tröttar ut musklerna för mycket.

Hästar som är rakhasiga löper större risk att få skador på gaffelbandet eftersom påfrestningen på gaffelbandet då blir större.

Konvalescensstall
Den långa konvalescenstiden kan kännas betungande och skrittpassen kanske svåra att genomföra med en stallmodig häst. Sjukhagar erbjuds inte överallt och definitivt inte lerfria sådana om regnet står som spön i backen.
– Många gånger är ett bra alternativ att placera hästen i ett konvalescensstall, tipsar Ulrika. Här är det proffs som tar hand om hästen, i ett stall utformat för det här ändamålet där hästen får sällskap i stallet av andra konvalescenter, vilket ofta gör den lugnare.

Klinikerna kan ofta lämna tips på stall som tar emot konvalescenter.

Det är klokt att även efter skadans läkning hålla i minnet att ett gaffelband som skadats, aldrig blir lika starkt och elastiskt som tidigare.
– Ska ni ut och tävla och du märker att banan är tung och djup är det bättre att avstå, hur snopet det än kan kännas, säger Ulrika. Anpassa användningen av din häst till dess muskelstyrka, så har du chans att få en häst som håller framöver.

Text och foto » Eva Jacobsen Svaton, Equipage 2016

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.