Patellahästar – vanligare än man tror

Om du överhuvudtaget hört talas om en ”patellahäst” så tänker du nog på en som står med utsträckt bakben och inte kommer någonstans. Men dagens hästar har mer problem med patella än dom flesta känner till och blir både halta och uträknade på grund av fel träning.

Equipage mötte upp muskelexperten Lollo Persson för att ta reda på hur en häst med svaga bakknän kan må som bäst och samtidigt nå sin maxpotential.
– Tänk vad många hästar som hade kunnat bli hur bra som helst om man bara vetat hur man skulle träna dom, säger Lollo Persson.

På sin gård utanför Gnesta möter hon upp Equipages utsända en härligt solig förmiddag. Här berättar hon om hur vanligt det är med hästar som känns motsträviga i ridningen och inte lever upp till sin potential. Ofta tror man att det är fel på sadel eller träns när det i själva verket är bakknäna som strular och träningen man måste ändra på.

Vad är patella?
Patella är det latinska namnet för knä. I knäet finns tre ligament som ska hålla knäskålen på plats. När det inre bandet hakar fast i ett benutskott på lårbenet, kallas det för att patella hakar upp sig eller att hästen hakar. Hästen står då med sträckt bakben och böjd kotled. Dom här hästarna kallas för patellahästar.
Oftast kommer hästen loss av sig själv men kan ibland behöva backas några steg för att patellan ska hoppa loss.
Veterinären ställer diagnosen utifrån den kliniska bilden, alltså det sträckta stela bakbenet med böjd kotled. Genom röntgen och ultraljud tittar veterinären på om hästen har något problem inne i knäleden som orsakar upphakningen.
I svårare fall kan man göra flertalet mindre klyvningar av det inre ligamentet som gör att det blir tjockare när det läkt och man kan också behöva kapa det mediala raka bandet till patella.
Exakt varför vissa hästar drabbas av patellaupphakningar är inte helt klarlagt. Unghästar som är sladdriga i kroppen har lättare att drabbas men då brukar problemen lösa sig när hästen kommer igång och bygger muskler.
Hästar med raka bakben kan få patellaupphakningar på grund av att vinklarna blir fel och dessutom kan skålen som patella ligger i vara för plan så att patella glider ur.
Men en patellahäst behöver varken vara ung, ha för raka bakben eller fel på knäskålen. Den behöver inte ens haka.
Rörlighet ger problem
I sitt arbete som massör och muskelspecialist möter Lollo Persson varje vecka hästar med patellaproblem som ingen tidigare upptäckt. Ofta handlar det om fina, ”flashiga” hästar som har stora, luftiga rörelser.
– Det här är överrörliga hästar som är lösa i musklerna och har svårt att fixera knäet ordentligt. Den lösheten kommer med den moderna hästen, det är något som vi har avlat fram, säger Lollo.
Ofta märks patellaproblem genom att hästen har svårt att samla sig. Den blir gärna framtung och spänner sig i bogarna. Den kan ha svårt för att fatta galopp, byter till korsgalopp och studsar till i avsaktningen från galopp till trav.
Hästen är också motvillig att rygga, har svårt att göra det rakt och sätter gärna ut bakbenet med det sämsta knäet åt sidan istället för bakåt. När hästen vänds i en liten cirkel vill den inte korsa bakbenen under sig utan släpar tårna och vill behålla benen raka.
Hästen vill inte gärna lyfta bakbenet för högt och kan upplevas som svår att sko. Kanske blir hästen till och med halt på ett framben utan någon klar anledning.

Svårt i ridningen
En dressyrhäst med patella får extremt svårt att utföra piaff, passage och framför allt piruetter.
– Dom har inte stabiliteten i sin motor och kan inte utveckla den samlande kraften, säger Lollo.
På en hopphäst yttrar sig bakknäproblemen i att hästen inte har kraft att hoppa stora runda språng, utan istället hoppar flackt. I svängen efter en landning brukar dom tippa lite och bocka till för att återfå balansen.
Det är många faktorer som påverkar mjukdelarna runt knäet, bland annat träning och näringsupptag. Och alla dom faktorerna måste optimeras för att hästen ska kunna bygga musklerna runt knäet på rätt sätt.
Stärk upp knäna
Musklerna runt knäet, quadriceps, måste stärkas på en sådan här lös häst för att skydda knäet. Det görs enklast genom benlyft och om dom här hästarna hade kunnat bomtränas på ett bra sätt hade det varit en snabb lösning. Tyvärr har dom svårt att styra sina bakknän eftersom dom är så lösa.
– Om hästen inte har den styrningen och ska gå över en bom så kommer bakknäet glida lite och det blir ett obehag för hästen. Därför kommer den slarva, skynda sig eller släpa med sig bommarna. Dom ska därför undvika den övningen.
För hästar med den här typen av problem ordinerar Lollo istället bland annat långsamma promenader i nedförsbackar. Där tvingas hästen att vinkla in bäckenet och trampa under sig ordentligt med bakbenen.
Det är också bra att träna på att rygga, där effekten blir densamma. Här är det dock viktigt att ryggningen inte används som bestraffning utan hästen ska rygga rakt bakåt med sänkt hals och framåtbjudning.
Dom här hästarna ska gärna ut och galopperas i en lösare form i rask takt rakt framåt. Dom ska inte galopperas på volt innan dom har byggt upp ordentligt med muskler runt bakknäna.
– För en satsande dressyrryttare gäller det att få tränaren med sig på det här jobbet. Det är inte alltid det lättaste men helt avgörande, säger Lollo.
Det gäller också att bygga upp självförtroendet på dom här hästarna så att dom vågar ta i med bakbenen. Dom får aldrig halka och känna obehag utan arbeta på ett fast underlag eller broddas.

Artikeln är tidigare publicerad i Equipage nr 7 2014.

Text och foto » Karina Moberg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *