Överviktiga hästar – Del 3, Lösningen

Övervikt är ett växande problem hos våra sällskapshästar, precis som hos oss människor. Hästar drabbas liksom vi av vällevnadssjukdomar och det är vårt fel. Vi tenderar att ge dom mer mat än dom förbrukar. För dom hästar som är för tjocka finns egentligen bara två saker att göra, det är att minska maten och att öka motionen.

Hur ser man då om hästen är för tjock? Veterinär Sanna Truelsen Lindåse berättar.
– Det är ganska svårt att hullbedöma en häst eftersom den sätter fett lokalt över kroppen. Några av dom vanliga ställena där fett brukar ansamlas är nacken, svansroten och över revbenen. En häst som bara är bukig behöver alltså inte vara fet. Den kan i stället lida av till exempel proteinbrist eller någon sjukdom.

Sanna berättar om Hennekes body condition score som man kan använda för att hullbedöma sin häst.
– Den är dock utformad för quarterhästar och skulle behöva rasanpassas. Till exempel till islandshäst kan den visa lite för högt värde därför att islandshästen inte ser ut som en quarter i sin kroppsbyggnad.

Sanna tipsar också om att använda ett så kallat viktmåttband, även om det inte stämmer exakt kan man i alla fall se om hästen förändrar sin vikt. Men man måste känna och klämma för att veta om det finns fettdepåer eller inte.

Blir hästen sjuk av att vara för tjock?
Först och främst vill Sanna säga att det finns både friska tjockisar och sjuka tunnisar. Hästar kan till exempel ha EMS, ekvint metabolt syndrom, utan att vara feta eller ha några fettdepåer.

Hur fetma och EMS hänger ihop är inte helt klarlagt. I Sannas forskning konstaterar hon att det kan vara så att fetma tyder på ett underliggande metaboliskt problem och som alltså är verkan i stället för orsak. Hästen kan vara fet därför att den har EMS, det behöver inte vara så att den får EMS för att den är fet. Dessutom finns det hästar i normalhull som har EMS och som drabbas av fång.
– Man vet inte vem som blir sjuk och vem som inte blir det. En sak som man dock vet är att feta hästar har högre risk att drabbas av leverförfettning. Blir dom av annan orsak sjuka, till exempel om dom får en grovtarmsfeljäsning med kraftig diarré, kan läget bli livshotande ganska snabbt.

Sanna berättar att man har sett att det hos människa och hund finns en koppling mellan fetma och förkortad livslängd.
– Det är möjligt att detta gäller även för häst. Det finns många anledningar utöver denna att hålla hästen i normalt hull. Man får till exempel en sänkt prestation hos överviktiga hästar, det kan bli svårare för ett sto att bli dräktigt, det påverkar antagligen ledfunktionen – överviktiga människor får artros, det är inte en fråga om huruvida dom får det, det är en fråga om när det uppkommer. Kanske gäller detta häst också.

Ponnyer och islandshästar extra utsatta
Världen är orättvis, vissa hästar kan inte lägga på sig ett gram utan att drabbas av sjukdomar och nedsatt livskvalitet, medan andra kan gå feta länge utan att något händer. Men har man en häst av en ras som är predisponerad för att få insulinresistens, EMS och andra fetmarelaterade sjukdomar, så är det extra viktigt att inte låta dem bli för tjocka. Dessa raser är bland andra ursprungliga ponnyraser, islandshästar, morganhästar, iberiska hästar, tinker med flera.

Får överviktiga hästar fång?
Även om många hästar med EMS är överviktiga, så har den senaste tidens forskning visat att det är graden av insulinresistens som avgör om hästen ligger i riskzonen för att få fång, inte graden av fetma. Detta innebär att du inte kan avgöra om en häst får fång bara genom att titta på hur den ser ut, berättar Sanna. Du måste också undersöka om hästen är insulinresistent. Det kan enkelt göras genom att ett blodprov tas där nivåerna glukos och insulin mäts under ett så kallat oralt glukostest.

Man vet att viktminskning och ökad motion förbättrar insulinkänsligheten hos hästar med EMS. Detta innebär att risken för fång troligtvis då också minskar.

Viktigt att komma ihåg är att även om man genom en korrekt utfodring och motion lyckas förbättra insulinkänsligheten hos en häst med EMS, så måste denna häst fortsatt hanteras med försiktighet för att undvika fånganfall i framtiden. Om en sådan häst tillåts bli överviktig eller utfodras på ett felaktig vis, kan insulinkänsligheten försämras igen, och då ökar också risken för fång igen.

Lösningen – hur gör man för att få hästen att gå ned i vikt?
– Motion, all sorts motion – både riden och från marken, är bra. För överviktiga hästar med EMS och insulinresistens är senaste rekommendationerna att träna minst 5 dagar/vecka minst 30 min/gång och träningen ska helst innefatta galopp.

Det gäller också att ta bort allt stärkelserikt foder från foderstaten till en häst som ska gå ned i vikt eller som är insulinresistent. Ett riktvärde för insulinresistenta hästar är att stärkelsehalten i foderstaten inte ska överstiga 10 %.
– Börja med att bestämma hästens målvikt, hur mycket den ska väga när den är i lagom hull. Fodra sedan med 70–80% av energibehovet för målvikten.

På hästsverige.se » finns ett gratis foderstatsprogram där man kan räkna ut hur många kilo grovfoder det blir.

Man kan även ta hjälp av en oberoende foderrådgivare som skräddarsyr en foderstat åt hästen.
– Om man fodrar hästen 70–80% av energibehovet för målvikten och inte ser något resultat inom några veckor, så kan man behöva minska mängden mat ytterligare. Det finns studier som visat att vissa hästar måste fodras med så lite som 35–50% av energibehovet för att gå ner i vikt.

Sanna förtydligar dock att man aldrig bör gå under 60-65% av energibehovet för målvikten utan att först kontakta en veterinär. Detta då det finns en fara för hyperlipemi (kroppen börjar bryta ned fett som ansamlas i blodet) och för stereotypa beteenden när hästen får så små mängder mat.

– Det är viktigt att säga att man aldrig ska ge under 1 kilo torrsubstans vallfoder per 100 kilo kroppsvikt och dygn. En häst som väger 400 kilo ska alltså ha minst 4 kilo torrsubstans, vilket motsvarar ungefär 4,6 kilo torrt hö per dag.

För att kunna fodra rätt är det nödvändigt att ha en analys på det vallfoder man har tänkt ge hästen som ska bantas. Man behöver veta mängden energi, protein och mineraler.

För att mängden mat inte ska bli för liten, alltså att till exempel hästen som väger 400 kilo får sina 4,6 kilo torrhö varje dag, är det bra om energiinnehållet inte överstiger 9-10 MJ per kilo torrsubstans.

Alla dessa siffror kan kännas överväldigande, men en oberoende foderrådgivare kan räkna ut allt hästen behöver och också rådgöra vid inköp av vallfoder.
– En häst som behöver banta kan inte gå på bete. Tyvärr. Även om det bara är ett par timmar. En hungrig häst kommer att kompensationsäta, berättar Sanna.

Man har sett i en brittisk studie att med så lite som tre timmar på gräs fick en flock welshponnyer sitt dagliga foderbehov tillgodosett. Då är stripe-bete en bättre lösning, där man flyttar staketet en liten bit varje dag så att hästen får en begränsad mängd nytt gräs i en annars nedbetad hage.
– Håll koll på hästens vikt, underhull är ett mycket, mycket mindre problem än överhull hos hästar. Våra ridhästar är ofta lite för feta och lite för dåligt musklade, dom har ofta en rund och fin överlinje som beror på att fett är inlagrat i nacken och så tror man att det är muskler, avslutar Sanna.

Det finns många myter om hästar och mat. Sanna kommenterar några av dem.

”Hästen behöver lite fett för att ha något att bygga muskler av.”

– Detta stämmer inte, säger Sanna. Fett kan helt enkelt inte omvandlas till muskler, se på en elitidrottare – inte har dom fettdepåer att ta av när träningen blir tuff. Däremot kan muskler brytas ned i samband med träning, men bara om hästen är i underhull och får för lite mat.

”Hästar ska äta 14–16 timmar per dygn.”

– Detta gäller frilevande stäpphästar i till exempel Mongoliet. Där söker hästen föda under runt 16 timmar per dygn, det betyder inte att den äter hela tiden, utan att den äter lite men ofta. På våra energirika beten blir många hästar för tjocka och man får hitta lösningar som munkorg eller stripe-bete.

Tänk till!
– Jag är en förespråkare av långa ättider, konstaterar Sanna. Det är viktigt. Står hästen på box en del av dygnet får man kanske använda hönät och komplettera höet med halm som ju har lite lägre energivärde.

Man måste helt enkelt tänka till. Sanna föreslår att man undviker att ge mycket av energität mat som havre. Men påpekar också att det finns hästar som är svårfödda, alla blir inte tjocka. En svårfödd häst kanske inte kan äta så mycket vallfoder som krävs varje dag för att den ska hålla hullet, då får man givetvis komplettera med till exempel havre eller annat kraftfoder.

– Ättiden är viktig ur medicinsk synvinkel. Får en insulinresistent häst ett stort mål mat i stället för flera mindre så blir resultatet ett högt insulinvärde, och det vet vi att det kan leda till fång.

”Det är naturligt för hästar att bli feta på sommaren, det försvinner över vintern.”

– Så ser det ut hos frilevande hästar, kommenterar Sanna. Dom äter upp sig på sommaren när det finns mat och på vintern när mängden mat är mer begränsad går dom ned i vikt. I vår del av världen håller vi inte hästar på detta vis och det är då bättre att hästarna håller jämnt hull året runt.

”Hästen behöver fibrer för att magen ska fungera, det räcker inte med gräs, så jag ger hö till min häst fast den går på bete”

– Det finns fibrer i gräs, men det späda gräs som dom flesta hästar väljer att äta när dom går på bete, innehåller relativt lite fibrer. Ändå är dessa hästar väldigt sällan dåliga i magen så det verkar inte primärt vara mängden fibrer som är avgörande för detta, konstaterar Sanna.

Vad är EMS? Förkortningen står för ekvint metabolt syndrom (equine metabolic syndrome) och är ett sjukdomskomplex som används för att beskriva hästar med rubbningar i glukos och insulinmetabolismen, det vill säga hur kroppen tar hand om det socker hästen får i sig via till exempel hö och gräs. Detta tillstånd kallas insulinresistens och det ger hästar med EMS en ökad risk för att utveckla fång. Många hästar, men inte alla, med EMS har fettdepåer på vissa karakteristiska ställen så som nacken, längs mankammen, bakom skulderbladen, mellan revbenen och på sidorna av svansroten. Det är oftast hästar av ursprungliga raser som drabbas, till exempel ponnyraser, iberiska hästar och islandshästar.
Vad är insulinresistens? Insulin är ett viktigt hormon som signalerar till kroppens celler att ta upp glukos (socker) och till kroppens fettceller att ta upp fettsyror ur blodet. När hästen blir insulinresistent försämras cellernas förmåga att ta upp glukos/fettsyror, de får en nedsatt insulinkänslighet, och bukspottskörteln tvingas då producera mer insulin. Hos människor leder detta ofta till diabetes eftersom bukspottskörteln på sikt blir utmattad och då inte längre orkar producera lika mycket insulin, vilket leder till att man får för mycket socker i blodet. Hästar kan också få diabetes, men det är ovanligt. Oftast får de i stället en ökad mängd insulin i blodet och man tror att det är bidragande orsak till fång.
När man mäter insulinhalten i blodet får hästen inte vara sjuk av annan anledning, inte heller stressad eller smärtpåverkad, eftersom det ger höga insulinnivåer utan att hästen behöver vara insulinresistent.
Text och foto » Kathleen Smith

Länk till “Överviktiga hästar, del 1, Varför” »

Länk till “Överviktiga hästar, del 2, Hälsorisken” »

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *