Överviktiga hästar – Del 1, Varför?

Skribenten Kathleen Smith har djupdykt i ämnet överviktiga hästar, en trend som bara fortsätter växa. Varför är det så många hästägare som överutfodrar och vilka konsekvenser får det? Med experternas hjälp har Kathleen skrivit en artikelserie för Equipage som kommer publiceras på fredagar framöver. Del 1 av 3 – den psykologiska aspekten; varför överfodrar vi?

Vad händer med en fet häst? När blir hästfetma ett djurskyddsärende? Varför ser vi inte att den egna hästen är fet? Vad finns det för myter kring hästar och mat? I ett flertal intervjuer med forskare och en psykolog, jagar Kathleen svaren på vad som händer med den överviktiga hästen och när den i värsta fall blir ett fall för djurskyddsinspektören.
– Jag undrar även över fenomenet som gör att vi inte ser övervikt hos hästar. Det finns nämligen forskning som visar att vi inte gör det. Liksom forskning som visar att föräldrar inte ser övervikt på bilder av det egna barnet. Inte förrän man bytt ut ansiktet mot någon annans, inleder Kathleen.

När en häst är halt ser vi det oftast rätt tydligt. Vi betraktar vår häst och ser en oregelbundenhet i en eller flera gångarter, på rakt eller böjt spår, under ryttare eller fritt i hagen. Vi tillkallar veterinär, eller låter hästen vila ett tag – vi gör vad vi kan för att hjälpa hästen att bli frisk.
– Men när hästen är fet är det svårare för vår perception att uppfatta detta. Vi kanske ser det men vi ser inte problemet med det och kan därmed inte hjälpa den att bli ”frisk”.

Djurskyddslagen § 2 säger: Djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom.
– Självklart är det så vi vill ha det, därför vill vi behandla våra hästar. Ändå blir det allt vanligare med överviktiga hästar vilket när det går för långt, för med sig både just lidande och sjukdom, säger Kathleen.

Bättre att blunda än skämmas
Det finns studier som visar att hästägare är dåliga på att känna igen överviktiga hästar. Det är inte helt lätt att se om en häst är överviktig, men även om det rör sig om en gravt överviktig häst är det inte säkert att ägaren uppfattar det som ett problem. Varför?
– Kanske det har att göra med att vårt samhälle är ett smalhetssamhälle, spekulerar Kathleen och hänvisar till dom ideal som finns överallt i samhället och som särskilt påverkar unga tjejer och killar.

Att vara smal är helt enkelt normen, att vara överviktig är att bryta mot den normen.
– Att se att vår häst är tjock är antagligen förknippat med väldigt mycket skam, säger Christine Wadefjord, psykolog som bland annat arbetar med EAP, Equine Assisted Psychotherapy (hästunderstödd psykoterapi).

Christine tror att det finns flera förklaringar till varför många medvetet överskrider foderstatens rekommendationer men att dom allra flesta hästägare omedvetet väljer att inte se resultatet.
– Om det är normativt med en slimmad häst känner man skam över att inte ha lyckats hålla sin häst i normalhull. Man förnekar överhullet, ser det inte, för att skydda sig själv mot skammen, fortsätter hon. En hästägare kan förtränga sin hästs fetma och se den som helt normal, eller hitta en rationell förklaring som ”den behöver lite fett för att klara kylan”.

Skam är en känsla som är svår att kännas vid därför att skam säger oss att vi ÄR fel.
– Det vill vi inte uppleva, så därför förtränger vi, skjuter bort, skamkänslan. Då är vi inte medvetna om hur vi agerar.

Perseption och projektion ofta orsaken
Det kan finnas ytterligare skäl till att vi inte ser våra hästars övervikt. Vi kan ha skapat en inre bild som är så stark att vi inte ser den verkliga hästen.
– Perceptionen av den egna kroppen kan ju som bekant vara väldigt förvrängd hos vissa, till exempel hos anorektiker som ser sig själva som tjocka trots att dom inte är det, berättar Christine.

Personer med ätstörningar har en inre bild av sig själva som tjocka som är så stark att dom inte ser sin egen kropp så som den är.
– Samma sak gäller för en del överviktiga, dom ser sig själva som normala därför att deras inre bild är sådan. Denna förvrängda perception kan gälla hästen också, vi kanske har en bild av en vacker och atletisk häst som vi älskar så mycket. Vi ser inte hur hästen egentligen ser ut.

Christine menar också att hästen fungerar som en projektionsyta för vårt inre. Vi tillskriver hästen våra inre behov och önskningar. Om vi inte mår bra projicerar vi det på hästen.
– Ett exempel är en kvinna som jag kom i kontakt med och som överöste sin häst med mat därför att det fick henne att må bra, känna sig behövd, efterlängtad och uppskattad. Hon själv mådde dåligt. Mat fungerar som tröst, och hon överförde sitt behov av tröst på hästen, som naturligtvis blev överviktig.

En konvalescent häst är det ofta synd om eftersom den får stå ensam på box eller i sjukhage. Den kan det vara svårt att låta bli att ge lite extra.
– Frågar man ägaren kan denne säga att hästen mår dåligt när det i egentligen är ägaren själv som mår dåligt,
fortsätter Christine. Projektionen är så stark. ”Jag ger hästen mat för säkerhets skull, jag känner att den behöver lite extra. Då behöver inte jag ha ångest för att min häst mår dåligt.”

Det är hela tiden möjligt att hitta egna rationella förklaringar till att man övermatar. Man kanske inte har tillräckligt med tid för hästen eller ork och lust att motionera den som den förtjänar. Då vill man kompensera för det genom att ge den mer mat.
– Det kan förstås också vara så att man själv vet hur det är att vara sugen på mat, och så ger man hästen lite extra och säger till sig själv att det ju bara var en liten tuss, säger Christine.

Men många tussar blir lätt några kilo extra om dagen. I slutändan får man då en fet häst.
– Eller så tänker man att hästen behöver lite mer mat för att bygga muskler, eller för att grannhästen får en tuss, eller för att det regnar, eller precis vad som helst…

Christine nämner även kanske den vanliga orsaken till överfodring.
– Det handlar om en form av säkerhetsbeteende, säger hon. Ägaren vet hur hemskt det är att stå och vara hungrig utan mat, alltså får hästen mat. Man vill vara säker på att hästen inte lider, att den har det bra. Drivkraften är då att försvara hästen mot lidande, och då hjälper det inte att andra säger att hästen inte behöver mer mat.

Partiskhet är ett problem
Det finns forskning som visar att vi ser våra barn som smartare, snyggare och smalare än de är. Man kan hitta evolutionära förklaringar till det, våra barn för ju våra gener vidare in i framtiden. Denna typ av bias (vinkling eller partiskhet) gäller antagligen när vi betraktar våra hästar också, liksom våra hundar och katter. För även om våra djur naturligtvis inte för några gener vidare, så har vi ofta en liknande relation till dem som vi har till våra barn. Vi tar hand om dom, månar om dom, klär dom, matar dom, älskar dom…

Är denna typ av bias ett problem? Ja, när det gäller djuren är det ett problem. Om vi ska kunna skydda våra hästar från lidande och sjukdom enligt djurskyddslagen, så får dom inte bli för tjocka, vi måste se dem som de är.

Det är dags att kunskapen om hur man känner igen en överviktig häst och vad man kan göra åt det sprids. Ett första steg kan vara att betrakta sig själv och sina ideal. Hur ser jag på min häst? Hur mår min häst i sig själv, utan mina projektioner? Rådfråga en veterinär, en hovslagare, en ridlärare, och våga lyssna på svaret.

Ladda ner forkningsrapporten “Perceptions of obesity in a UK leisure-based population of horse owners, Philippa Morrison, PatriciaHarris, Charlotte Maltin, Dai Grove-White, Caroline Argo, and Clare Barfoot” här »

Text » Kathleen Smith

2 tanker om “Överviktiga hästar – Del 1, Varför?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *