Nya tag

domarkurWow vilken ledig sommar jag haft! Med det menar jag inte att jag spenderat en enda minut i solstolen på mina tre semesterveckor, det är inte ledigt för mig. Nix, jag har stortvättat och målat stallarna (mest cred till min man Joe där dock), målat sargen i ridhuset, byggt staket och ett domarbås, påtat och fixat både här och där på gården – och ridit lite förstås.

Ursprungsplanen var att låta Ella gå på bete och vila helt i två veckor för att sedan hållas igång resten av sommaren. Så blev det inte riktigt…

vita-stalletPrecis som med dom flesta ursprungsplaner, inträffade något oplanerat. På fjärde uppstartsdagen efter minivilan, red vi ut i skogen. Där fastnade stigbygeln i en gren vilket fick Ella att flyga i luften. Jag överdriver inte när jag säger att jag sköts rakt upp i luften så högt att stiglädret inte räckte till (noga uträknat 85+85= 170 cm plus en bit till!!!). Jag var bokstavligen uppe i tallkronorna! Efter första uppskjutet landade jag bakom sadeln, på Ellas bak, varpå hon GIVETVIS skickade mig vidare upp i luften igen.

På vägen ner andra gången fanns Ella inte kvar under mig – så jag damp i backen och landade så illa på min axel att den gick ur led. Smärtan var helt galen, så galen att den fick mig att kasta mig ner mot en trädrot och slå tillbaka axeln i rätt läge igen. Blev helimpad av mig själv faktiskt, förstår fortfarande inte hur jag på noll sekunder lyckades samla mig och kunde veta hur jag skulle göra. Men det funkade, axeln poppade tillbaka och jag kunde knalla hemåt. Vart Ella tog vägen? Det gav jag blanka sjutton i då, kan jag avslöja…

roda-stalletSaboterad plan
Bara för att axeln låg där den skulle medförde tyvärr inte att den inte gjorde något väsen av sig. Satan i gatan vad ont jag hade. Ingen ridning på nästan en vecka till.

Väl uppe i sadeln igen funkade inte axeln riktigt så det blev ingen vidare ordning på ridningen på ytterligare en vecka. När det äntligen kändes rätt okej att hålla i tygeln, började Ella lägga tungan över bettet, vobbla och tjura (brunst förstås) så där gick ytterligare fem dagar utan den minsta kvalitet. Därefter var det dags för årets influensavaccin – som GIVETVIS gav Ella den lite feber = en veckas lugn och ro.

Nu kan jag bara hoppas på att det årliga tandläkarbesöket på måndag inte medför mer “förseningar”.

Suck. Strök oss just från en LB:3 som var höstens första delmål. Nästa lördag är det klubbhoppning här, har anmält oss till 80 och 90 – men inser att jag måste avanmäla oss, vi hinner inte komma igång. Ja ja, så kan det vara att ha häst… inte sant?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.