Medling istället för rättegång

Att köpa häst är spännande, roligt, tidskrävande och – svårt! Inte alla köp leder till nöjda kunder. Vad gör du om du upptäcker att ditt köp inte alls motsvarar vad du förväntat dig och säljaren inte är beredd att utan vidare låta köpet gå tillbaka? Måste det gå så långt som till tingsrätten?
– Förlikning genom medling är ofta ett bättre alternativ än en stämning i tingsrätten som kostar tid, kraft och pengar, menar juristen Carina Alfvén.

Anledningarna till att ett hästköp inte blir den glädje som förväntats, kan vara många. Kanske är hästen inte den du förväntat dig, kanske framkommer sidor du inte alls varit medveten om. Vilken är orsaken till en hälta?

Ofta är det inte solklart hos vem ansvaret ligger. Var säljarens upplysningar för knapphändiga eller var det du som köpare som underlät att tillräckligt grundligt ta reda på vad det var för individ du stod i begrepp att köpa? Kanske ord står mot ord, åsikt mot åsikt.
Är nu den enda utvägen att ärendet tas upp i tingsrätten?
– Nej, visst inte, säger Carina. En stämning i tingsrätten tar tid och kostar mycket pengar. Visst anlitas jag att som ombud föra en parts talan i tingsrätten men så ofta som möjligt försöker jag i stället genom medling få till stånd en förlikning mellan säljare och köpare.

Carina är själv hästägare och väl insatt i den problematik som kan uppstå vid ett hästköp. Idag har köparen, om hon som privatperson köper hästen från en näringsidkare, tre års reklamationsrätt, vilket innebär en stor osäkerhet för säljaren och också en svårighet att efter en lång tid påvisa hur läget var innan försäljningen. Det är inte konstigt att meningsskiljaktigheter kan uppstå.
– Det är inte ovanligt att en tvist i tingsrätten pågår under ett års tid. Och under den tiden kan hästen komma i kläm. Dessutom innebär det höga kostnader, båda parter ska ha ett ombud som företrädare i tingsrätten.

Carinas råd är att i stället vända sig till en opartisk sakkunnig, som genom medling får till stånd en förlikning mellan parterna.
– Jag har bara goda erfarenheter av medling, säger Carina. Båda parter brukar vara nöjda med att tvisten är löst.

Carina menar att parterna visserligen kan vara lite missnöjda med att den ekonomiska kompensationen inte blir lika hög som dom inledningsvis tänkt sig men att slutresultatet ändå blir mycket positivt med tanke på dom kostnader en tvist i tingsrätten betingar.
– Det kräver också oerhört mycket energi och tid för att driva ett ärende i tingsrätten. Jag brukar säga att en förlikning inte innebär en helnöjd part men två halvnöjda.

Även om Carina kontaktas av en av parterna för en medling är hennes roll att vara opartisk. Carina framhåller att det är viktigt att hon har båda parternas förtroende och att dom känner att hennes uppgift är att uppnå ett resultat som är så bra som möjligt för båda parter.

Önskan att häva köp
Martina (som egentligen heter något annat) skriver gärna under på värdet av en förlikning. 2010 köpte hon en unghäst som skulle ge henne åtskilliga bekymmer. Hästen var redan från början stel och spänd och ovillig till samarbete. Han var dessutom tjafsig i munnen vilket föranledde en operation för att avlägsna vargtänder. Men operationen förändrade inget i hästens beteende.
– Jag hade, trots att han var inriden, problem med honom, han var motspänstig och stel. Men jag tog det lugnt och våren 2012 rörde han sig ändå hyfsat under ryttare i skritt och trav.

Hästen fick vila en månad på försommaren och när han skulle sättas igång igen befanns han vara halt. Det blev ett antal besök på klinik utan resultat. Inte förrän vid tredje besöket upptäckte veterinären att hästen hade ärrbildningar, som möjligen kunde härröra från ett operativt ingrepp, på höger bakben.

När Martina kontaktade säljaren fick hon beskedet att hästen som föl opererats för en felaktig benställning.
– Jag blev naturligtvis alldeles förbluffad eftersom jag aldrig upplysts om detta tidigare och ville häva köpet.

Tio månaders väntan – utan resultat
Martina berättar att säljaren från början var positivt inställd till att försöka hitta en lösning. Samtidigt kunde veterinären inte säkert koppla samman sviterna efter tidigare ingrepp med hältan.
– I november 2012 kontaktade jag en jurist för att få hjälp och även säljaren tog kontakt med ett juridiskt ombud.

Nu, när Martina räknade med att allt skulle lösa sig, hände ingenting.
– Ombudet talade inledningsvis om för mig att det här var ett solklart fall och att jag definitivt skulle få tillbaka både köpeskillingen och vad jag lagt ut på hästen under den tid jag haft den.
Men ännu i augusti 2013 hade inget resultat åstadkommits.
– Mitt ombud hade redan under våren börjat vackla i åsikten om att fallet var solklart.

Martina berättar om många turer mellan försäkringsbolag, jurist, säljarens ombud och henne själv.
– Det var inte mycket som fungerade med den jurist jag kontaktat. Det var alltid jag som kontaktade henne, aldrig tvärtom, jag var rejält trött på det, berättar Martina. Vid den här tidpunkten gick jag på en föreläsning med Carina, som handlade om just detta, tvister i hästaffärer.

Martina blev mycket intresserad av vad Carina berättade om medling för förlikning mellan parterna och tog, efter föreläsningens slut, kontakt med Carina.
– Jag frågade om hon kunde hjälpa mig, vilket hon accepterade efter att ha läst in sig på fallet. Sex veckor senare var tvisten löst.

Medling – med resultat
– Carina hade en helt annan inställning till ärendet. Hon talade om att hon betraktade hälften av köpeskillingen som rimligt för mig att räkna med att få tillbaka. Det framstod ju, i jämförelsen med vad den tidigare juristen sagt, som fullständigt oacceptabelt.

Å andra sidan var säljaren inte beredd att ersätta Martina med mer än en bråkdel av vad hon förväntat sig.
Så småningom började Martina inse att den ersättning Carina nämnt kanske var värd att reflektera över. Säljaren hade i en svår ekonomisk situation sålt dom hästar hon haft. Martina insåg att även om hon skulle ha rätten på sin sida så fanns där inga pengar.
– Det här var något den tidigare juristen inte nämnt med ett ord. Inte heller hade hon agerat när jag berättat att säljaren var i färd med att sälja sina övriga hästar.

Acceptabel lösning – för båda parter
– Efter några samtal med Carina började jag inse att halva köpeskillingen var betydligt bättre än ingenting och att den summa den tidigare juristen talat om var fullkomligt orealistisk, berättar Martina.

Genom kontakt med båda parterna per telefon klargjorde Carina läget och vad som kunde vara realistiskt att förvänta sig. Successivt jämkades anspråken till en för båda acceptabel nivå.
– Carina berättade att ersättningen vid en förlikning brukar hamna någonstans mitt emellan dom båda parternas önskemål och att det är detta som bör vara utgångspunkten för förhandlingen, berättar Martina.

Martina ville verkligen ha alltsammans överstökat, så hon minskade på kraven. Idag känner hon sig trots allt mycket nöjd med förlikningen.
– Naturligtvis skulle jag med facit i hand och med vetskapen om att domstolen hellre friar än fäller, ha försökt få till stånd en förlikning redan från början, säger hon. Det känns bra att tvisten är löst och jag kan använda min energi till annat, mer konstruktivt.

Text » Eva Jacobsen Svaton, publicerad 2014

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.