Med tömmen till hjälp, del 2

Tömkörning som ett komplement till ridning är utmärkt lika väl för den unga hästen, vilket A-tränaren KG Svensson berättade om i del 1 », som för den högt utbildade hästen. I vår serie har vi kommit till del 2, där KG Svensson berättar om hur han tömkör hästen som kommit lite längre i sin utbildning.

Av hästen som ridits i ett par år, kan man kräva lite mer än av den riktigt unga och gröna hästen. Nu arbetar KG med hästens form, balans och takt, förändring av steglängd och övergångar mellan gångarter.

Eftergift i nacke och hals
Tömmarna spänns fortfarande lågt men nu sätts yttertömmen i gramanspänning, i stället för att som tidigare gå direkt från bettet till däckelns ring.
– Syftet är att kunna hantera ganaschen, förklarar KG. För att lösgöra hästen är det viktigt att jag kan ställa och böja i nacken och ganaschen. Hästen ska med eftergift i nacke och hals, hitta sin egen bärighet.
Om hästen inte följer med i ganaschen i ställningen tyder det på att den inte är tillräckligt lösgjord. Det brukar även visa sig i samma sidas bakben, som inte sätts under kroppen och inte är tillräckligt kvickt.

Med hästen som kommit lite längre i sin utbildning kan KG spänna den inre tömmen högre upp.
– Det gör jag för att hästen ska bära av mer med sina bakben och höja framdelen, förklarar han. För att hästen ska lätta lite i framdelen måste den få möjlighet att höja nacken något.
Målet med tömkörning av hästen som inte är helt grön är att den ska kunna gå i olika form, med olika takt och steglängd utan att tappa ryggverksamheten och med ett bra påskjut bak. Då måste den vara både mentalt och fysiskt avspänd.

Stretching för lösgjordhet
KG inleder med att låta hästen gå i en låg form i både trav och galopp utan att bromsa. Han visar hur han vill att hästen lossar i ganaschen.
– Jag vill styra över musklerna så att mankammen vänder inåt. För att tillåta detta får jag lätta lite på yttertömmen.
För att stretcha yttersidan låter KG hästen gå på en mindre volt, närmare honom. Det är också ett bra sätt för att förmå hästen som skjuter upp nacken och spänner emot, att lyfta inre bak och sätta det in under sig.
– Ligger hästen för hårt på yttertömmen och undviker att följa med inåt, höjer jag innertömmen lite.
Om hästen inte följer med i inre ganaschen kan den också behöva stretcha innersidan.  – Genom att ställa utåt låter jag hästen stretcha inre sidan. Sedan lättar jag på ytter och ställer inåt igen, för att få hästen att vända med inåt och följa med i ganaschen.
KG berättar att det är mycket vanligt att man vid ridning inte ställer igenom den sida manen ligger på, tillräckligt.
– Tömkörning är avslöjande. Du ser hur musklerna används och du ser vad hästen undviker.

Aktivera genom sidvärtsrörelser
En häst som upplever att arbetet är jobbigt kan, för att komma undan, helt enkelt försöka springa ifrån det.
– Det gäller att få igång aktiviteten i bakbenen, säger KG. Men det handlar absolut inte om att jaga hästen, du ska förmå den att börja trampa.
En övning för att aktivera det inre bakbenet är att låta hästen röra sig sidvärts.
– Flytta dig lite bakåt från din utgångsposition och rör dig mot inre bakbenet, så att hästen flyttar sig utåt, medan du ställer med innertömmen.
Tömmen fungerar både som tygel och som ersättare för skänkeln. Med yttertömmen får du hjälp att rama in hästen. Samtidigt kan du, för att förstärka ditt kroppsspråk, använda tömmen eller piskan för att visa hästen att den ska flytta sig utåt.
För att avsluta sidvärtsrörelsen lättar du på yttertömmen.

Övergångar  
För att göra en övergång från trav till skritt, förhåller du med yttertömmen samtidigt som du flyttar dig bakåt från din position vid gjorden.
– På så sätt möter du upp med innertömmen för att få med inre bakbenet. Jag vill ju att hästen kliver in under sig i avsaktningar och halter.   
Ju mer utbildad, och därmed lydigare, hästen är, desto mindre rör du dig bakåt.
KG poängterar hur viktigt det är att du efter en avsaktning eller en halt, då du förflyttat dig bakåt, rör dig framåt till utgångspositionen vid gjorden igen.
– Du måste tillbaka till neutralläget, där du varken bromsar eller driver.
Han framhåller också vikten av att inte bromsa i fötterna utan endast med underarmarna.
– Använder du fötterna som broms kommer du att bli hård i handen, vilket gör att du skrämmer hästen. Därför är det viktigt med flexibiliteten i underarmarna.
För att få en mjuk och elastisk kontakt är det också viktigt att du själv är avspänd.

Tempoväxlingar
KG varierar arbetet med övergångar och tempoväxlingar.
– När jag vill att hästen ska länga steget rör jag mig framåt mot bogen och följer med med yttertömmen. Genom att lätta på yttertömmen driver jag hästen framåt till större steg.
Likadant gör du i övergångar från skritt till trav. När hästen går fram och länger steget i balans och med en ärlig bjudning, hamnar också nosen längre fram.
– Hästen måste länga halsen för att möta det ökade påskjutet från bakbenen, förklarar KG.
För att ta tillbaka igen förhåller du med yttertömmen samtidigt som du flyttar dig bakåt från din plats vid gjorden och möter därmed upp med innertömmen.

Övergångar är övningar som både gymnastiserar och gör hästen uppmärksam. Var noga med att hästen får den tid den behöver för att hitta balans, takt och rytm i den nya gångarten innan du gör en ny övergång.  Ju längre hästen kommit i sin utbildning, desto kvickare kan övergången ske och desto kortare kan sträckorna mellan övergångarna vara.

Text » Eva Jacobsen Svaton  Foto » Camilla McCarthy  Publicerad i Equipage 2016

En tanke om “Med tömmen till hjälp, del 2

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *