Hög, låg, fri, kort, lång, rund…

Det har gjorts flera olika studier för att reda ut hur hästens form i ridningen, påverkar den både fysiskt och psykiskt. Som veterinärstudent har Frida Nilsfors plöjt igenom ett otal studier. I senaste numret av Equipage sammanfattar hon några viktiga resultat och översätter dessa, tillsammans med ridläraren Ulf Lind, till goda råd för oss ryttare att följa.

Hög, låg, fri, kort, lång, rund – hästens form går, och ska enligt experterna, varieras efter individen och utbildningsnivån, för att hästens ska arbetas på bästa sätt.

En minst sagt omdebatterad arbetsform är den extrema genomböjning som utgör rollkur. Aktuell forskning visar att den formen snarare kan skada hästens rygg, än att gymnastisera den som en mindre skara utövare förespråkar. Dessutom är formen ofta mentalt stressande för hästen.
 – Det är ytterst viktigt att förstå hästens rörelsemekanik, eftersom den ofta får skador som är relaterade till rörelseapparaten. Hur den rids och i vilken form, är avgörande för uppkomsten av skador, säger Frida.

Hon menar att argumentet för att hästens rygg skulle gymnastiseras bättre i rollkur, är en ren missuppfattning. Ryggmuskulatur finns både över och under ryggraden och när hästen arbetar i rollkur är ryggen konvex, vilket enligt förespråkarna stärker den övre muskulaturen.
– Det stämmer inte! I rollkur sträcks muskulaturen ovanför ryggen ut onaturligt mycket och man får dessutom en mycket hög belastning på ligamentet som löper över tornutskotten, säger Frida.

Ulf Lind, dressyrtränare, håller med:
– I rollkur finns inget naturligt sätt för hästen att spjärna mot handen och ventilera formen, vilket hästarna annars kan göra för att försvara sig. På detta sätt får ryttaren en överdriven kontroll över hästens eftergift i halsen och nacken. Hästen har ingen möjlighet att ta sig ur formen vid ett flyktbehov vilket troligtvis orsakar stress och ångest, säger han.

Positionen på hästens huvud mindre viktigt
Både Frida och Ulf är överens om att ryttare borde bry sig mindre om var hästens huvud befinner sig, för att i stället fokusera på hur bakbenen rör sig.  Samma nackposition kan vara både rätt och fel beroende på hur hästen jobbar med sin kropp i övrigt.
– För att hästen ska jobba dynamiskt med ryggen är det avgörande att den vinklar in bakbenen under sig. Redan när jag värmer upp hästen, tänker jag på hur den jobbar med sina bakben. Även om jag rider på nästan lång tygel, försöker jag hela tiden att aktivera bakbenen. Jag sitter alltså inte bara i sadeln och åker med, säger Frida.

Ulf lägger till att bakbenen måste kunna bära och balansera oavsett form. Ett tips från honom är att inte göra det hela för komplicerat. Han förklarar sitt tänk vidare i artikeln.

Vidare berättar Frida och Ulf i den ingående artikeln om hur hästen bör arbetas för att må som bäst. Köp nr 6 – 2015 här »

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.