Flytta ut bommar och stöd för naturhoppning

Gillar du tjusningen med att hoppa hinder i terrängen men tillhör dom som tycker att fasta hinder är lite läbbigt? Då kan ”Naturhoppning” vara en kul variant för dig – vanliga banhinder väl placerade ute i naturen. Equipage frågade A-tränaren i fälttävlan, Ulf Johansson, vad han tycker om den nypåfunna light-versionen av traditionell terränghoppning.

Det var i bilen hem från en terrängkurs för Uffe Johansson, som Equipage chefredaktör Camilla McCarthy myntade uttrycket ”Naturhoppning”. Utmattad efter tre fartfyllda dagar, men samtidigt uppspelt efter alla återkommande adrenalinkickar, sammanfattade hon upplevelsen för sig själv.
– Vansinnigt kul och spännande för både mig och min häst Ella – men fy fabian så läskigt med alla stora, fasta hinder. Tanken på att göra några justeringar i ridgrenen, för att passa den mindre våghalsiga målgruppen ryttare, dök upp innan jag ens lämnat anläggningen, berättar hon.

Terränghoppning är inte för alla
Att hoppa över stockar och diken i skog och mark tycker dom allra flesta hästar är riktigt kul. Och ryttare också för den delen. Visst finns det både introduktions- och nybörjarklasser i terränghoppningen, men det går inte att förneka, terränghinder är inte för alla, hur små hindren än är. Dessutom krävs det ganska stora resurser för att bygga säkra och hållbara terränghinder, för att inte tala om all den mark som krävs för att kunna erbjuda variation och längre galoppsträckor.
– Jag skulle så gärna vilja hoppa mer i terrängen. Men för det krävs det ju en terrängbana med schyssta hinder anpassade för Ellas och min nivå. Har man bara en liten skogsdunge och några åkerkanter att bygga permanenta hinder på, blir dessa snabbt uttjatade, säger Camilla som nu gjort naturhoppningen till en del av vardagsträningen.

Fördelen med banhinder som ställs ut i naturen temporärt, är förstås att dom både går att riva och ta bort. Dom går också att höja och bredda och därmed anpassa för varje ekipage. Dom går att flytta runt så att marken framför och bakom inte förstörs och så kan banan alltid varieras.
– Visst är det lite slit förknippat med att konka runt på stöd och bommar eller att lasta dom i en vagn, skottkärra eller bil och dra ut dom ”i vildmarken” jämfört med att bygga en bana i ridhuset eller på utebanan. Men gör man det till en grej i grupp, kan det funka alldeles utmärkt, säger Camilla.

I Equipage nr 5 – 2015 kan du läsa om hur naturhoppning kan skräddarsys för alla nivåer och om vad A-tränaren Ulf Johansson tycker om att ställa ut banhinder i naturen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.