En sadeltyp för varje ryggtyp

Hästar kan se väldigt olika ut. Kort rygg, hög manke och brant bog eller lång och svängd rygg och överbyggd bak eller kanske spolformad med lång manke och bred rygg… Alla dessa fysiska förutsättningar påverkar hur väl sadeln kan ligga på hästens rygg. Och därmed också hästens välbefinnande.

I arkivet hittade vi en riktigt uppskattad artikel där sadelmakaren Mia Sunnman tittar på några olika hästar och resonerar kring vilken typ av sadel som bäst passar till respektive häst.

Mia Sunnman har sin verkstad norr om Stockholm hos Gustvall Rid-sport. Hennes kunder är allt ifrån skogsmulleryttare till Grand Prix ryttare. Och enligt Mia kan dom ofta ha samma grundproblem, till exempel att sadeln åker fram eller att dom hamnar i bakvikt.

Att hitta rätt sadel till hästen kan vara ett hästjobb för vissa. Ingen sadel verkar ligga bra. För andra verkar det vara hur lätt som helst, med flera olika sadlar som passar hästen.
– Idealhästen, när det gäller att hitta sadel, ska ha en normal-svängd och normallång rygg, ha en lagom markerad manke och en normal bröstbenskurva, berättar sadelmakare Mia Sunnman.

Enligt Mia är dessa fysiska förutsättningar också vad avelsbedömningarna premierar, eftersom det påverkar användbarheten av hästen.
– Korta, raka ryggar kan vara svårt att hitta sadel till, liksom korta och överbyggda hästar, fortsätter Mia.

Vänster: Kilbossor har en bred, kilformad kontur och har därmed en relativt stor anläggningsyta. Bossorna sticker ut utanför bakvalvet och går därmed längre bak på hästens rygg. Tanken är att dessa bossor fördelar trycket bättre över ryggen. Passar hästar med lång rygg och lämnar också utrymme för ryttaren som vill ha en större sits.
Höger: Rundbossor sitter nästan alltid på svängda bommar och bossan slutar i linje med bakvalvet . Rundbossan lämnar alltså hästryggen ganska tidigt och har därmed en mindre anläggningsyta. Passar främst på normallånga och korta ryggar.

Rätt sadel = glad häst
En dåligt tillpassad sadel kan klämma och trycka både på muskler, manke, bogar och ryggrad, medan en sadel som ligger bra ger hästen möjlighet att röra sig fullt ut.
– Förutom att det är obehagligt för hästen om sadeln klämmer och trycker, så hindrar den hästen i sina rörelser och kan skapa spänningar, menar Mia. En sadel som klämmer och nyper kan också vara anledningen till att hästen inte kan muskla på sig över ryggen eftersom blodtillförseln är strypt.

Bommen är sadelns ”hjärta”. Mia Sunnman tycker inte att någon häst, oavsett ryggtyp, ska behöva ha en smal, brant vinklad bom på sin rygg då sådana klämmer på manke, bog och rygg. En sadel kan ha en bred kanal mellan bossorna, men det betyder inte alltid att bommen är vid. Till vänster är en bredare bom som Mia tycker att den ska se ut, till höger en smalare och brantare vinklad bom.

Inte alltid fel på sadel som ligger fel
Men har man problem med sin sadel, exempelvis att den åker fram och klämmer på manken eller att man som ryttare hamnar i bakvikt och sadeln därmed punkttrycker på länden, så är det inte alltid man behöver hitta en ny sadel.
– Jag rekommenderar att man låter en sadelmakare titta på sadeln i alla fall vartannat år, tipsar Mia. Dels för att byta ut eller förbättra stoppningen i sadeln då den kan bli stum och kan ha format sig efter hästen. Dels kan det vara värt att se över stroppsättningen, ifall sadeln åker fram eller glider bak. Sadeln ska passa både ryttare och häst.

1) Svängd rygg, bred, överbyggd och utan manke
Ponnyer är ofta breda. Antingen är dom jämnt breda eller så är dom breda bara på mitten, det vill säga spolformade (som en säl). En sadel med rejält tilltagen bomvidd kan behövas för att sadeln ska komma ner på ryggen.

Mia använder ofta bommar som är XXX-vida. Är ponnyn lite överviktig är det också vanligt med mycket massa kring manken, så bomvidden är oerhört viktig.
– Annars är risken stor att bombenen klämmer mot hästen. Ett annat problem är att sadeln lätt kan glida fram på en ponny som ofta är breda på mitten av ryggen, samtidigt som den kan vara lite rund över bukpartiet.

Vanligt är också att ponnyer är höga baktill, det vill säga överbyggda, vilket skapar en svängd ryggkurva mot länden. Allt detta sammantaget innebär att det är lätt hänt att sadeln glider fram.
– Är ponnyn dessutom tunn framtill med mycket buk, är risken ännu större för att sadeln åker fram. Så förutom att sadelns bom ska vara tillräckligt vid så måste den vara svängd för att den ska ligga an på en svängd och bred rygg.

Stroppsättningen på sadeln är extra viktig för hästar där sadeln gärna glider fram. En V-formad stroppsättning är då att föredra. Viktigt är att spänna den sista stroppen först, så att sadeln inte tippar fram utan istället kommer ner på ryggen. Sedan spänns den främre stroppen, som fixerar sadeln.

Kanalen mellan bossorna under sadeln bör också vara bred, minst fyra fingrar men helst sex, så att sadelbossorna inte ligger och trycker mot sidoutskotten.

Bossorna ska också ligga an utmed hela ryggmuskulaturen. Ligger dom istället på ryggraden blir det svårt att utveckla ryggmuskulaturen. Man är också hjälpt av en sadelgjord med en betydande anläggningsyta, exempelvis en med en rejäl tryckplatta.

Stroppsättningen på sadeln är också viktig för att sadeln inte ska åka fram. Har man ett V-system ska den bakre stroppen spännas först för att sadeln ska ligga an på ryggen, spänns den främre stroppen först är risken att sadeln hamnar i framvikt. Dessutom blir det ett punkttryck på musklerna framme vid manken om man spänner den främre först.

En omstoppning av sadeln kan också vara en lösning för att undvika att sadeln rör sig framåt.

2) Kort rygg, rak rygglinje och lång manke
Gemensamt för alla korta hästar, vare sig dom är raka eller svängda i ryggen, är att sadeln inte får vara för lång. Är den det punkttrycker den på länden, vilket ofta innebär att hästen tappar bakbensaktiviteten.

Dessutom placerar en för lång sadel ryttaren bakom hästens egen balanspunkt. På korta ryggar passar oftast en sadel med rundbossor bäst,
eftersom den typen av bossa slutar i linje med bakvalvet. Bossan släpper alltså tidigare från ryggen än kilbossan och har därmed en kortare anläggningsyta, vilket inte är något negativt.
– Något som kan komplicera valet av sadel är om ryttaren är lite större och exempelvis behöver en 18” sits. Då är oftast en sadel med kilbossor bättre eftersom den har en större och längre anläggningsyta och därmed plats för ett större säte. Det blir dock svårt att få plats med en sadel med kilbossor på en kort rygg.

Mia tycker ändå att det viktigaste är att ryttaren är i balans. Så i ett sådant fall kan det vara skadligare för hästens rygg med en sadel som har för liten sits så att ryttaren inte hittar sin balans.

Det kan vara svårt att hitta en sadel med en helt rak bom. Mia menar dock att det kan fungera bra med en sadel med svängd bom även på en rak rygg. Sadeln kan glappa lite baktill, det är inte farligt men det ska inte bli obalanserat. Så länge sadeln inte punkttrycker någonstans och häst och ryttare trivs så är det inte skadligt för hästen.

Kilbossor eller rundbossor spelar ingen roll på en rak rygg, utan valet av kil- eller rundbossa avgörs av ryggens längd på hästen.

3) Lång rygg och överbyggd.
På långa ryggar fungerar sadlar med kilbossor mycket bra. Kilbossorna, som är bredare än rundbossorna och sticker utanför bakvalvet, har en större anläggningsyta och går längre bak på hästens rygg. Tanken är att dessa bossor fördelar trycker bättre över ryggen.
– Periodvis går det mode i kilbossornas utseende. Ibland är dom riktigt stora och blaffiga, ibland lite nättare men alltid i sin karaktäristiska kilform som liksom breder ut sig över hästens rygg.

Det är dock viktigt att kilbossorna är anpassade efter hästens rygg, om dom exempelvis är svängda eller raka, i och med att bossorna har en stor anläggningsyta.

Mia menar att felaktiga kilbossor kan göra större skada än rundbossorna som nästan alltid sitter på svängda och normalsvängda bommar och lämnar hästryggen ganska tidigt.

En fördel med en rättsydd kilbossa är att sömmen på bossan inte ligger mot ryggen. Mia poängterar att minsta lilla tryck fortplantar sig ner i ryggen på hästen.
– Det är lätt hänt att man sadlar för långt bak på en lång rygg, så det bör man vara uppmärksam på samt ifall sadeln glider bakåt.

4) Markerad, hög och lång manke
I trakten kring manken ligger den triangelformade muskeln Trapezius, som är väldigt avgörande för hästens rörelser. Är manken hög vill man att sadeln har ett högt framvalv så att sadeln inte slår i.

Rätt bomvidd och plats för manken och dess muskulatur är viktigt för att sadeln ska kunna komma ner på mitten utan att luta, sadeln ska ligga vågrätt i balans på hästens rygg. På hästar med hög manke är det vanligt att sadeln lutar bakåt och därmed sätter ryttaren i stolsits eller bakvikt.
– Så förutom att hästen utsätts för ett tryck på manken, leder också stolsitsen till extra tryck bak på hästens rygg.

Att bommen har rätt form, anpassad efter rygglinjen, kan förhindra att den åker framåt till bogbladen, eller glider ner och trycker över mankens fästen och bogarnas muskler.

Mia menar också att många generellt lägger sadeln för långt fram. Det låser inte bara bogbladen utan klämmer även manken, särskilt om den är hög och lång.
– När du lägger på sadeln hamnar den automatiskt i det s k sadelläget, ”gropen”. Då drar du tillbaka sadeln ytterligare ca 5-7 cm – då ligger den rätt, tipsar Mia.

Se upp! Det är vanligt att hästar med hög manke har outvecklad muskulatur runt manken, på grund av att ryttaren gärna sadlar för långt fram. Att i det skedet försöka sadla längre bak, resulterar bara i att den åker fram och lägger sig i sin “grop”.
– I sådana fall måste sadeln stoppas om och formas efter den del av ryggen där sadeln borde vara.

Har hästen en lång manke, som fäster långt bak på ryggen, kan en cutback-sadel vara att föredra. Den är bakåtskuren vid framvalvet. En cutbacksadel kan dock vara svår att ha om hästen dessutom har kort rygg, eftersom den bakåtskurna modellen också gör att bommen går längre bak och sadeln blir cirka 2,5 cm längre.

5) Överbyggd, kort och svängd rygg
Det här är en av dom svåraste ryggarna att hitta en passande sadel till.
Frieserhästar har ofta kort, svängd rygg och är något överbyggda bak. På en överbyggd häst kommer länden tidigt eftersom det sluttar uppåt. Sammantaget innebär detta att det blir kort anläggningsyta för ryttaren att sitta på.

Är dessutom manken lång, minskar utrymmet för sadeln ännu mer. En frieser har dessutom stora och spektakulära frambensrörelser med risken att bogbladen kommer långt tillbaka. Detta kräver bogfrihet, det vill säga en sadel som inte ligger för långt fram och trycker på bogbladets bakre kant, vilket också minskar utrymmet för sadeln. Ligger sadeln för långt fram störs bogfriheten och ligger den mot länden minskar viljan att röra sig framåt.

En sadel med svängd bom är ett måste, och rundbossor är absolut att föredra eftersom bakvalvet måste komma upp snabbt för att undvika tryck på ländryggen.

För att lämna plats åt bogarna kan sadeln vara bakåtskuren med bossan formad för att ge plats åt bogen, detta kräver dock att ryggen inte är alltför kort.

På en överbyggd häst är också stropparnas placering viktig för att sadeln inte ska åka fram, vilket är mycket vanligt. Även stoppningen kan anpassas för att förhindra att sadeln vandrar framåt. En svängd sadelgjord med en större anläggningsyta kan också vara att föredra.

6) Normallång och normalsvängd
Den här typen av rygg skapar sällan problem när det handlar om att hitta en sadel som passar. Dom flesta sadlar på marknaden är nämligen framtagna efter en bommodell som utgår från den här ”idealhästen”:
Manken är välmarkerad men vare sig lång eller hög, ryggen har en svag svängning.
Här spelar det ingen roll om
sadeln har kilbossor eller rundbossor, eller bakåtskurna kåpor. Det handlar mer om tycke och smak. Ryttaren kan mer eller mindre helt koncentrera sitt letande efter en sadel som han eller hon gillar och tycker är bekväm att rida i.

”Idealhästen” har också ett relativt rakt bröstben, vilket är att föredra. Om hästens bröstbenskurva istället är svängd kan sadeln åka fram en aning när den rör sig eftersom sadelgjorden alltid strävar till det smalaste stället, det vill säga strax bakom frambenen. Och åker gjorden fram följer sadeln med. Ett rakt bröstben – som den här hästen har – gör att gjorden ligger stilla. Så om det finns en idealhäst är denna så nära man kan komma – i alla fall när det gäller att hitta sadel!

Text och foto » Katarina Willers, © Equipage 2013

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.