Del 3 (3) Från LA till Msv

För ett tag sedan kunde du läsa del 2 i vår “Klättra i klasserna”-serie där Susann Näsström tog oss med på det stora klivet från LB till LA. Nu går vi vidare och höjer ribban till medelsvår klass. Till vår hjälp har vi dressyrdomaren och ridinstruktören Eva Rydström som förklarar vad som fordras av ett ekipage för att vara klar att ta det steget.

– När du ska ta steget från LA till medelsvår klass ska du veta att kravet på samling ökar, förklarar Eva. Det är naturligtvis inte fråga om den grad av samling som kommer i dom svåra klasserna men det är en markant skillnad från LA.

Skolorna exempelvis, som kommer redan i MsvC, är omöjliga att utföra utan en viss grad av samling. Grunden finns ju i utbildningsskalan, påpekar Eva, som menar att den är en utomordentlig hjälp för att kolla att byggstenarna ligger där dom ska. Finns inte exempelvis takten, lösgjordheten eller stödet där, kan du heller inte uppnå någon samling.
– Samling får absolut inte missuppfattas som bara en långsam gångart, betonar Eva. I stället innebär det fjädring, energi och framåtbjudning. En ackumulering av energi!

Dom nya programmen MsvC:1 och MsvC:2 har ersatt dom tidigare LA:5 och LA:6. Inte så dumt, menar Eva. Det är en markering att svårighetsgraden ökar, vilket alla ryttare tidigare inte var helt på det klara med. MsvC är också kvalklass till MsvB.

Övergångar viktiga
Jämfört med LA finns där fler övergångar i dom medelsvåra programmen och övergångarna är dessutom i flera program en egen bedömningspunkt. Det läggs stor vikt vid att du visar en tydlig skillnad i gångarten innan och efter övergången samt, och detta är viktigt, att övergången görs mjukt, i balans och med bibehållen takt.
– Övergångar måste du öva och öva igen för att få mjuka och i balans, framhåller Eva. För att din häst ska klara av att göra mjuka övergångar med bibehållen takt fordras det att den har byggt tillräckligt med styrka, den måste bära upp sig och lägga mer vikt på bakdelen.

Vanliga fel vid övergångar är att hästen:
» slår sig fri
» dyker med stela, raka bakben
Orsaken är att den vill komma undan att arbeta med bakben och rygg.

Det är viktigt att tänka på att hästen i övergången ska bjuda framåt, in i handen, vinkla sina bakben och ”samla ihop energin.” Där ska alltid finnas spänst mellan fram- och bakdel.
– Jämför återigen med utbildningsskalan! Även i övergångar ska hästen bibehålla takten, vara lösgjord och ha kontakt med din hand, säger Eva.

Eva menar att det är viktigt att din häst är avslappnad för att övergången ska bli bra. Träna genom att göra övergångar uppåt eller nedåt när gångarten du rider i känns som bäst. Låt det ta sin tid, kanske behöver du skritta, trava eller galoppera en stund innan din häst slappnar av. Var också noga med att förbereda övergången.

Om det blir tvärstopp i en övergång har du inte lyckats, en övergång får aldrig ske abrupt.
– Rid fram direkt och gör om men var den här gången riktigt noga med att du gör övergången successivt så att din häst orkar och hinner med att vinkla bakbenen under sig och samla energin samtidigt som den bjuder framåt.

Blir din häst för hög i nacken kan du pröva med att rida sidvärts några steg för att lösgöra sidan och så göra om igen.

För att få riktigt mjuka övergångar måste din häst vara välgymnastiserad och smidig.
– Träna genom att sakta av och sätta igång både mellan och inom gångarter med ganska korta sträckor emellan. Flytta undan för skänkeln, rid fram några steg, ta tillbaka upprepade gånger. Gör också övergångar i rörelserna.

Att göra övergångar i skänkelvikning och skolor är både bra gymnastik och lydnadstest.
Eva brukar låta sina elever träna genom att rida serpentiner med bestämda punkter för övergångar. Här kan man utnyttja dom böjda spåren för att böja och ställa och samtidigt händer det något tillräckligt ofta för att hästen måste fokusera. Övningen kan varieras i det oändliga mellan gångarter och halter.

Eva beskriver dom nya rörelserna:

ÖPPNA
I en öppna är hästen ställd i nacken och böjd i bålen från rörelseriktningen med en tydlig eftergift i innersidan.  Bakdelen ska gå på spåret och framdelen innanför. Bakbenen får inte korsa varandra.

Öppnan kan gå på tre eller fyra spår men Eva rekommenderar att på den här nivån rida på tre spår (det vill säga, yttre framhoven och inre bakhoven trampar i samma spår) eftersom det kräver än mer samling, styrka och balans att rida på fyra.
– Utnyttja hörnet när du rider in i en öppna, tipsar Eva. En väl genomförd hörnpassering med korrekt böjning och balans är ett utmärkt utgångsläge.

Rid som om du skulle rida in på – ”öppna” – en volt men fånga upp yttersidan med ytterhjälperna och fortsätt långsidan fram mot en punkt på nästa kortsida. Sitt mitt över hästen och titta åt det håll du rider.
– Med innertygeln leder du in framdelen. Både inre och yttre skänkeln verkar framåtdrivande. Den inre skänkeln ligger i normalläge och böjer hästen tillsammans med den yttre skänkeln. Med ytterskänkeln, som ligger något tillbakadragen, driver du in yttre bakbenet och kontrollerar att bakdelen befinner sig på plats.

Eva är noga med att påpeka att det är viktigt att ta ögonmärke dit du är på väg, annars blir det lätt vingligt.

I början är det bra att ta hjälp av väggen som stöd för ytterskänkeln. Rid bara några steg till att börja med, vänd över och rid några steg till.

När öppnan flyter utmed väggen är det dags att lämna stödet och rida en meter innanför spåret för att kontrollera att din häst lyder din ytterskänkel.

Vanliga fel är att hästen dyker, blir vinglig, att det går för fort eller för långsamt. Får du problem beror det ofta på att din häst tappat kraften bakifrån och inte orkar sätta bakbenen under sig.

Eva berättar att det också är vanligt att hästen är förböjd, vilket beror på att ryttaren inte ridit in i öppnan för säte och skänklar utan rider alltför mycket med handen. Det är viktigt att inte fastna i det ledande tygeltaget.

Att tänka mer tvärning än böjning kan vara ett sätt att undvika att rida för mycket med handen och förböja hästen. Tänk på att det är lättare att rida med något mindre tvärning.
– När du ska rida öppna kan du gärna börja med att rida på en volt och kontrollera att din häst är följsam runt din inre skänkel och varken faller utåt eller inåt, säger Eva.

När du känner att detta fungerar kan du gå ut i öppna några steg för nu har du rätt kontakt med båda hjälperna!

SLUTA
Om du i en öppna rider som om du ”öppnar volten”, rider du slutan som om du skulle ”sluta volten”. I en sluta går bakbenen innanför spåret och framdelen på linjen.

Slutan ska gå på tre spår (eller om hästen är riktigt smidig och böjlig, fyra). Viktigt är att hästens panna är i samma riktning som hästen rör sig, alltså vinkelrätt mot spåret.

Utgångsläget för slutan, liksom för öppnan, är att din häst går med korrekt böjning och balans och med god framåtbjudning på ett böjt spår.

Börja alltså med att kontrollera att allt fungerar på en volt. På en åttametersvolt ska hästen ha samma böjning som i en skola. Behåll den ställning hästen har när framdelen når långsidan efter volten och rid in i en sluta några steg längs långsidan. När detta fungerar kan du på samma sätt utnyttja hörnpasseringen.
– Sitt mitt över hästen men följ med i rörelseriktningen. Titta på punkten du rider mot och vänd axlar och höfter åt samma håll!

Inre skänkeln ligger i normalläge, böjer och verkar framåtdrivande tillsammans med ytterskänkeln samtidigt som den inverkar mothållande och håller framdelen kvar på spåret. Yttre skänkeln ligger något bakom normalläge, driver framåt och inverkar sidförande på bakdelen.
– Tänk på att det är ytterst viktigt att du bibehåller framåtbjudningen! understryker Eva. Börja med en liten tvärning och korta sträckor.

I MsvB:2 kommer slutan på diagonalen.
– Nu har du inte längre någon hjälp av väggen, vilket genast gör det lite svårare. När du tränar bestämmer du dig för att rida från en punkt till en annan utan alltför mycket tvärning. På en längre linje blir tvärningen mindre brant. Var noga med att framdelen leder!

Om du känner att din häst bromsar kan det bero på att du böjer för mycket med handen. Då bromsar du bakbenens rörelse och hästen tappar framåtbjudningen.
– Står din häst emot kan det vara idé att avbryta, räta ut och rida rakt fram och så börja om igen.

ENKELT BYTE
Det enkla bytet fordrar en mjuk och balanserad övergång och kan ses som en inskolning till galoppombyten.
– Här är det lätt hänt att skritten inte blir ren, varnar Eva. Var noga med att hålla linjen och sitt stadigt!

Eva berättar att ryttaren ofta själv är stressad och har lite bråttom, vilket naturligtvis smittar av sig på hästen.
– Det är viktigt att du vid inlärningen låter hästen slappna av och andas ut innan du gör en ny fattning. När du tränar, ta dig tid att skritta tillräckligt länge för att hitta en ren, balanserad och avspänd skritt. Successivt kan du sedan korta skrittsträckan.
Även här kan du träna genom att rida in på en serpentinbåge för att göra övergången, det kan underlätta för att få hästen att engagera bakbenen och öka graden av samling inför övergången.

ÖKAD TRAV
Ökade gångarter kräver styrka och måste alltid tränas in successivt korta sträckor. Vanliga fel är att hästen tappar balansen och att där kommer taktstörningar. Då har du förmodligen ridit alltför fort, velat lite för mycket.

Styrkan som krävs måste byggas upp under lång tid.
– Träna och bygg styrka genom att rida övergångar och tänja endast några steg till att börja med, säger Eva och påpekar att du också måste tänka på att ha kvar kontakten med hästens mun.

SAMLAD SKRITT
– Den samlade skritten är en svår gångart, konstaterar Eva och förklarar hur den utförs: Hästen ska röra sig energiskt och bli lättare fram genom att förlägga mer vikt på bakbenen.

Steget ska förkortas något men att endast korta steget blir ingen samlad gångart. Benen ska lyftas mer energiskt och bakbenens uppbärande kraft ska utnyttjas i högre grad.

Steglängden blir kortare som en följd av att resningen ökas. Eva förklarar att steglängden har att göra både med hästens utbildningsståndpunkt och skrittkvaliteten.

En häst med ett stort övertramp i ökad och mellanskritt kan tillåtas sätta bakhoven något framför den samsidiga framhovens tramp medan en häst med ett kortare steg bör sätta ner bakhoven bakom eller i framhovens tramp.
En häst som kommit längre i sin utbildning kan ta ett än kortare steg.

SKRITTPIRUETT
Skrittpiruetten kan beskrivas som en mer centrerad bakdelsvändning. Viktigt är att hästen bibehåller sin framåtbjudning. Att bakbenen rör sig i en liten cirkel är tillåtet.
– När du tränar skrittpiruett ska du börja med att bara vända ett par steg, just för att inte tappa bjudning och energi, instruerar Eva. Rid sedan framåt och så efter några steg när du kollat av att bjudningen finns där, vänder du ett par steg till.

Var noga med att sitta på båda sittbenen men att samtidigt vara med i hästens rörelse.
– Somliga ryttare är hjälpta av att titta över axeln.

Hästen ska vara ställd åt vändningshållet och ska vända för den ledande inre tygeln. Eva är noga med att påpeka att hästen inte ska vända för skänkeln, en för kraftig ytterskänkel kan inverka sidförande.

Båda skänklarna underhåller bjudningen framåt. Den yttre skänkeln verkar mothållande och reglerande och verkar där den bäst behövs. Den inre skänkeln formar hästen. Med den yttre tygeln reglerar du ställningen.
– Din känsla ska vara att hästen hela tiden bjuder framåt samtidigt som den vänder. Om bjudningen försvinner kommer bakdelen att gå åt sidan.

Vanliga fel är att ryttaren fastnar i yttertygeln och därmed bromsar hästen eller att ryttaren faller utåt, vilket gör det svårt för hästen att vända. För att hitta balansen flyttar den i stället gärna bakbenen åt sidan.

GALOPPOMBYTEN
En förberedelse till galoppombyten är dom enkla bytena.
Förutsättningar för galoppombyten är en bra grundgalopp och att hästen är lydig för hjälperna. Ett gott råd är att du lär dig själv på en häst som behärskar byten under överinseende av en instruktör. Du måste få göra misstag utan att hästen blir osäker.

Du kan gärna börja med att träna byten där det är naturligt för hästen att byta galopp, som exempelvis på diagonalen i samband med att du byter varv.
» Rid in på diagonalen med hästen något ställd i galoppsidan och eftergiven i nacken.
» När du närmar dig slutet av diagonalen ställer du om utan att böja halsen och är noga med att du inte förhåller på nya innertygeln. Det är viktigt att du får eftergift i den nya innersidan.
» Dra tillbaka den nya ytterskänkeln medan den nya innerskänkeln ligger i normalläge. Tryck till med den nya ytterskänkeln (galopp startar ju med yttre bakbenet) samtidigt som du kramar den nya yttertygeln.

Var noga med att titta framåt, dit du är på väg! Sitt stilla i sadeln och följ med i rörelsen när hästen byter galopp.
– När du tävlar är det noga att bytet sker när frambenen kommer till den punkt där du ska byta, påpekar Eva.

Bytet ska vara ”rent”, vilket innebär att hästen byter samtidigt med fram- och bakbenen. Hästen får varken stanna upp eller skjuta iväg i samband med bytet utan ska behålla samma rytm, tempo och balans som den gjorde innan galoppombytet.

Bytet ska vara rakt och kvaliteten ska vara minst lika bra som galoppen innan bytet.
– Om hästen ”skuttar upp” med bakbenen och står emot är den förmodligen inte riktigt lösgjord i bakdelen, menar Eva.

» Återgå till lösgörande arbete. Om den byter jämfota bak kan det bero på att där inte finns tillräckligt med bjudning. Rid några tempoväxlingar och försök igen!

Text och foto » Eva Jacobsen Svaton Tidigare publicerad i Equipage nr 4  2012

Läs del 1 – Från LC till LB »

Läs del 2 – Från LB till LA »

En tanke om “Del 3 (3) Från LA till Msv

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.