Gillar bäst uppförsbackar och motvind

Någon gång i somras bildade fyra hästtjejer en liten arbetsgrupp, däribland jag. Det blev så efter ett informationsmöte med min kommun (Ekerö). På mötet fick vi veta att kommunen hade planer på att satsa på rid- och hästsporten här på öarna. Tjohoo – godaste nyheten ever!

Kravet var dock att det bildades en förening för alla hästintresserade som i första hand vill ha tillgång till planlagda, skyltade och preparerade ridleder samt en gemansam tränings- och tävlingsplats i kommunen. Att vara med och dra igång MHS, var ett busenkelt beslut för mig. För säg den ryttare eller kusk skulle tacka nej till allt detta?

Ekerö tillhör landets mest hästtäta kommuner. Ändå är den nog inte med särskilt ofta som en punkt på dagordningen i kommunhuset. Efter flera stupade försök genom åren att få rid- och hästsporten synlig och medtagen i kommunens årliga budget, var många på kommunens utlysta möte, skeptiska. Tonen skvallrade om en hela massa skräp i garderoben mellan främst häst- och markägare och kommunen. Det var nog anledningen till att det efter mötet bara blev vi fyra hästtjejer kvar, som lite försiktigt vågade hoppas på att kunna göra skillnad.

Alla vill väl göra bättre ifrån sig än sist?
Själv har jag väl blivit för gammal nu för att rota i skräp. Jag vet att man sällan hittar något värdefullt i papperskorgen. Min erfarenhet är att få människor sällan har gjort sitt bästa sett i backspegeln, men skulle göra det om dom fick en ny chans. Med andra ord är utsikterna alltid bättre om man blickar framåt.

Dessutom älskar jag utmaningar. “Allt går om man bara vill det tillräckligt mycket” är min paroll. Jag jobbar helt klart som bäst i uppförsbacke och hård motvind, det ger mig bara extra energi och lust att gå in i ett projekt.
Min man Joe brukar skoja om att allra helst ska någon ha byggt en hög betongvägg på min väg och ha skrivit på den med stora feta bokstäver; “Tvärstopp. Välj en annan väg”, för att jag verkligen ska gå igång. Ha ha, det ligger något i det. 🙂

Dock tror jag inte att den här utmaningen behöver bli så besvärlig, mest bara rolig och spännande. Vi är ju nu ett helt (skönt) gäng i den nybildade styrelsen som arbetar åt samma håll – och dessutom verkar kommunen vara angelägen att tillmötesgå oss hästfolk. Men vi får se, framför allt tror jag att det är mycket upp till oss i styrelsen hur väl vi lyckas ro detta i land. Och förstås hänger det även på hur många medlemmar vi lyckas knyta till oss. För ju fler vi är desto mer finns vi.

Jag lovar att berätta mer om hur det går. Mest för att sporra så många av er som möjligt att få till detsamma i era kommuner. För det går. Om man bara vill tillräckligt mycket. 🙂

2 tanker om “Gillar bäst uppförsbackar och motvind

  • 22 november, 2016 at 15:05
    Permalink

    Väldigt uppmuntrande. Frågan är hur man drar igång detta utan initiativ från kommunen… Men det är väl bara att börja i ena änden och lyfta på luren antar jag. Tack. Kanske leder det ena till det andra, vem vet.
    Vänlig hälsning, Åsa som har häst i Täby kommun

    Svar
  • 22 november, 2016 at 21:33
    Permalink

    jag försökte i min kommun, Haninge, när valfläsket grillades som bäst. Man fick bidrag vad jag förstått senare från EU, men tyvärr blev leden “helt åt fanders” för min del. Så inga mer medlemspengar till något liknande, är jag trist, ja kanske, men det tar tid att propagera för något, speciellt som de som fick slingan inte har en aning om hur det hela började. Med vänlig hälsning Annki Johansson

    Svar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.