Att rida är ju roligt

min-collageHittade just en gammal ledare i arkivet som jag skrev sommaren 2014:

“När Ella och jag tävlade dressyr i helgen fanns min man Joe på plats med kameran i högsta hugg. Ritten gick nästan strålande – och jag var minst sagt lyrisk över att Ella ville samarbeta denna gång. Döm då av min förvåning när jag bläddrade från bild till bild…

Inte på ett enda foto av närmare trettio stycken, sågs ett leende på mina läppar. Det var heller inte möjligt att utifrån mitt minspel, ana en uns av den glädje jag kände under praktiskt taget hela ritten. Bilderna återspeglade snarare en ritt som såg ut att vålla mig smärta och ihållande kramper.
Min nypåfunna upptäckt fick mig att öppna ett gäng bilder ur vårt redaktionsarkiv, föreställande både kända och okända hopp- och dressyrryttare. Inget ansiktsuttryck undkom zoom-verktyget i Photoshop.
Nu anar du nog vad jag kommer avslöja? Andelen ryttare, med ett avspänt, vagt leende på läpparna under pågående ritt, uppgick nog inte ens till 5%. Några ryttares miner var så klart mindre bistra, men glada miner och avslappnade käkar fanns endast med på bilder tagna EFTER ritt. För att dom vunnit eller presterat på topp.

Varför har jag grottat ner mig i detta, undrar du kanske?
Jo, jag tänker att om inte vårt minspel avspeglar insidan, d v s att vi tycker ridning är roligt, så lär inte resten av kroppen, så som händer, sits, nacke, skulderblad, skänklar etc, göra det heller.

Med vetskapen om att glädje och tillfredsställelse bevisligen gör oss avslappnade – och missnöje och frustration gör oss stela – borde grunden i ridningen inte befatta sig med vare sig handställning, sits eller hälens position, innan ryttaren lärt sig le i sadeln. Leendet blir en grundläggande attityd som alstrar en avslappnad ryttarkropp. Och likt en kedjereaktion, överförs den vidare till hästen.

Med detta sagt, lovar jag att nästa filmrulle från tävlingsplatsen, endast kommer innehålla bilder på mig där mungiporna pekar i uppåtgående riktning. Lova du med! Och vill du får du gärna mejla mig en bild, kanske kan vi göra ett glatt kollage framöver. och ”smitta ner” varandra..:)”

Hur har det gått sedan jag avla mitt löfte? Ja, det undrade jag också. Jag lovar att jag haft det i tankarna ofta för tror verkligen innerligt på att jag påverkar Ella om jag är spänd och “för allvarlig”. En titt på bilderna från senaste dressyrtävlingen avslöjar dock ett rätt dåligt resultat av mina ansträngningar. Här blir det bakläxa!

mina-miner-nu

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.