3 proffs om “en bra sadel”

Att hitta en bra sadel är inte det lättaste. När Equipage bad tre proffs berätta vad som kännetecknar en bra sadel var dom alla eniga om att sadeln naturligtvis måste passa både häst och ryttare. Att det gäller att prova ut en sadel som ligger i jämvikt, inte trycker någonstans och ligger still även när hästen rör sig. Och så ska den passa ryttaren som en smäck…

Johan Lundh tillhör landslaget i hoppning.
Foto » Svenska Ridsportförbundet

Proffsen hade förstås även sina egna, individuella preferenser.
– Det finns många kriterier för att en sadel ska vara bra, inleder Johan Lundh, landslagsryttare i hoppning. Personligen vill jag inte ha sadlar som går upp för mycket i bakvalvet.

En del hoppsadlar har en tendens att tippa bakåt, något Johan absolut inte accepterar.
– Om sadeln tippar bakåt hamnar du själv i bakvikt och det är lätt hänt att du kommer efter i språnget och inte kan följa hästen, säger Johan.

Föredrar ullstoppning
Han föredrar en något mjukare sadel och gärna ullstoppad eftersom han upplever att sadlar med ullstoppning ligger något mer stabilt på hästen. Något som är speciellt viktigt för Johan är att sadeln är ordentligt framskuren, så den räcker till för knäna.
– Jag behöver mycket extra utrymme för att inte hamna utanför sadelkåpan.

Johan har olika sadlar till dom olika hästarna. Just nu rider han i Prestige

Malin Hamilton har ridit i
dressyrlandslaget och driver
Vallentuna ridskola.
Foto « Eva Jacobsen Svaton

Sadeln ska hjälpa ryttaren
– Det är väldigt viktigt att sadeln passar hästen, annars kan den låsa rörelserna, säger Malin Hamilton, landslagsryttare i dressyr.

Hon påpekar att det till vissa hästar, som har en lite knepigare fysik, kan vara svårt att hitta en sadel som ligger bra.
– För min, ryttarens del, är det viktigt att sadeln hjälper mig att hamna på rätt plats, förklarar Malin. Sadeln ska hjälpa ryttaren att göra rätt och inte motverka henne. Jag måste tillåtas att använda mina hjälper och inverka på hästen fullt ut och inte hindras av sadeln.

Malin berättar att hon själv har ganska långa ben men en relativt kort överskänkel i förhållande till underskänkeln. På många sadlar kommer vulstren därför att hamna alltför långt ner, mot knäna och därmed störa skänkeln.

En relativt mjuk sadel, som samtidigt är stabil, vill Malin ha. Däremot tycker hon att sadlar som är vadderade i sadelkåpan gör att hon kommer alltför långt ifrån hästen.
– Jag vill känna hästen, vara nära den och föredrar därför en enkel kåpa.

Malin har i många år ridit i Childéric-sadlar men har idag en amerikansk Custom, som hon tycker mycket om.
– Den är inte så snygg kanske, inte så ”fancy”, men den passar mig och Fleetwood utmärkt.

Johan Lundin är landslagsryttare och A-tränare i fälttävlan. Foto » Svenska Ridsportförbundet

Närkontakt med hästen
Johan Lundin, landslagsryttare och A-tränare i fälttävlan, tycker som Malin om sadlar som tillåter ryttaren att komma nära hästen.
– I en sadel som ligger nära hästen och med en bra anläggningsyta mot hästens rygg, har jag lättare för att känna att jag själv är i jämvikt, förklarar han. Jag känner på vilken sida av ryggraden jag befinner mig, fortsätter han och ler.

Johan menar att ju längre från hästen du kommer, desto svårare är det att hitta jämvikt och balans. Han säger vidare att hoppsadlar, oftare än dressyrsadlar, tillåter ryttaren att vara nära hästen.
– Dressyrsadlar är ofta mer uppbyggda och vadderade, vilket man gjort för att det ska vara bekvämt för ryttaren. Och det är så klart viktigt. Men det får inte ske på bekostnad av kontakten med hästen.

Johan har två dressyrsadlar, båda Equipe, som han använder till sina hästar.
– Dom passar utmärkt, jag har också två ullpaddar till, en tjockare och en tunnare, som jag väljer beroende på vilken häst jag rider.

I hoppningen har Johan en Equipe ECarbon-sadel och som terrängsadel två MarkTodd-sadlar.
– Terrängsadeln är ingen jättedyr sadel men den fungerar utmärkt. Det är en lätt sadel med enkelkåpa så jag kommer nära hästen och ordentligt framskuren så jag kan korta lädren och ändå få plats med knäna, jag har rätt långa ben, avslutar Johan.

Text » Eva Jacobsen Svaton, publicerad i Equipage 2015

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.