Konsten att rida på kandar

För bara två år sedan var kandar obligatoriskt från med MsvB:4. Sedan 2015 är valet av betsling fritt och det är inte sällan man ser träns användas upp i Grand Prix. Vad innebär det att vänja sin häst vid ett kandar? Equipage bad Eric Lette, tränare och domare med ett långt och gediget förflutet inom dressyrsporten, om vägledning.

– Kandaret är ett precisionsinstrument, fastställer Eric. Det ger mer stadga och en ökad precision i hjälpen.

Samtidigt är Eric noga med att påpeka att kandaret är ett skarpare bett, vars inverkan du måste vara klar över innan du börjar använda det.

Eftersom ett kandar innebär att hästen får mer i munnen än vid användandet av ett vanligt enkelt tränsbett, är bridongbettet smalare än tränsbettet. När du väljer kandarbett bör du av samma anledning välja ett som inte är alltför tjockt, en diameter på ca en centimeter anser Eric vara en normal dimension.

En annan aspekt är vilken tungfrihet stångbettet ska erbjuda. Eric förklarar.
– När du rider och tar i stångtygeln, pressas stången ner mot tungan. För att tungan inte ska komma i kläm finns det på stångbettet en båge, som lämnar en viss frihet åt tungan. Bågen bör vara tillräckligt bred för att tungan ska få plats och inte alltför hög, så den når upp i gommen i hästens mun.

Bridongbettet ligger på samma plats i hästens mun som tränsbettet, med stångbettet nedanför.

Till ett kandar hör också en kindkedja, som ska spännas så att stången, när du tar tygeln, bildar en vinkel på 45 grader till hästens mun. Hakarna på kedjan ska vara riktade bakåt för att undvika risken att dom nyper hästen.

Kandarstångens skänkel (nedanför bettet, reds anm) får inte vara längre än tio centimeter.
– När du ska börja vänja din häst vid kandar kan du gärna rida ut dom första gångerna, menar Eric. Det blir mindre dramatiskt och hästen har annat att tänka på än kandaret. Tänk också på att ju längre du har ridit din häst på träns, ju större förtroende den har för bettet, desto mindre blir reaktionen på ett kandar.

Tygelfattningen
Fattningen av stångtyglarna kan variera.
– Den traditionella fattningen är en kvarleva från militären, berättar Eric. Att alla skulle hålla på samma sätt grundar sig i vikten av enhetlighet i dom militära paraderna.

Den traditionella fattningen innebär att bridongtygeln hålls under lillfingret och stångtygeln mellan lill-och ringfingret. Tyglarna korsar alltså varandra.
– En annan fattning, där tyglarna inte korsar varandra, är att hålla bridongtygeln mellan lill- och ringfingret som en tränstygel och stångtygeln under lillfingret.

– Ytterligare en fattning, som kanske är den vanligaste idag, är att hålla bridongtygeln mellan lill- och ringfingret som en tränstygel och stångtygeln mellan ring- och långfingret.

Eric nämner ännu en variant, den så kallade Fillis-fattningen, idag ganska ovanlig, där bridongtygeln hålls över pekfingret och stångtygeln under lillfingret.  (En del ryttare använder sig i speciella syften av åter andra varianter på tygelfattningar. red anm)
Alla dom olika fattningarna har sina tillskyndare och Eric påpekar att det kan vara av värde att då och då ändra fattning för att öka sin egen känsla och känslighet och samtidigt bli medveten om fattningens inverkan.

Fattning beroende på häst
Mattias Jansson, GP-ryttare och utbildare, skiftar fattningen av tyglarna beroende på vilken häst han rider.
– Don Dorn, som är ganska het och gärna får en alltför kort hals, rider jag oftast med bridongtygeln under lillfingret och stångtygeln mellan lillfingret och ringfingret. Med den fattningen tycker jag det är lättare att släppa ut bridongtygeln och därmed få hästen att länga ut halsen.

På en annan av Mattias hästar, som lätt blir lite stark, vill han få mer stadga i handen och håller då bridongtygeln mellan lill- och ringfingret och stångtygeln mellan ring- och långfingret.
– Här tycker jag att jag får ett annat grepp om tygeln, den ligger bättre kvar i handen, vilket behövs på den här hästen.

Fakta: 1 januari 2015 ändrade Svenska Ridsportförbundets betslingsregler i dressyrens tävlingsreglemente. Tidigare fick man från och med MsvC:1 välja om man ville rida på kandar eller träns och från med MsvB:4 var kandar alltså obligatoriskt. Med dagens regler är det inte längre tillåtet att rida på kandar i Medelsvår C-klass och från Medelsvår B:4 är valet av betsel valfritt.

Text och foto » Eva Jacobsen Svaton

Tipsa en vänShare on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someone

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *